”Jag är en rocksångerska”
Hon har 40 år som artist bakom sig och har rört sig mellan ”alla” genrer. Men det är rocken som ligger henne varmast om hjärtat. Nu kommer Anne-lie Rydé till Bovallstrand och Lysekil.
– Jag är en rocksångerska. Det är min musikaliska identitet som sångerska. Jag befinner mig i den myllan, säger Anne-lie Rydé.
Hon har gjort det mesta sedan hon började spela med Göteborgsbandet Extra 1978 och slog igenom som soloartist 1983. Pop, rock, blues, jazz.
– När jag började med Extra var framtoningen och imagen viktig. Att synas. Men väldigt snart förstod jag att sången är det viktiga för mig, rösten, och det rent fysiska med att sjunga.
– Men country and western skulle jag inte kunna sjunga. Det funkar inte med min röst.
PÅ LÖRDAG KOMMER hon till Evja folkets hus i Bovallstrand och på söndag till Kajmagasinet i Lysekil. Med sig har hon Andreas Rydman på gitarr och Sven-gunnar Pettersson på keyboard.
– Det blir låtar som man kan känna igen. Från mitt album Stulna kyssar med låtar från 60-talet som jag gillar, Segla på ett moln som Per Gessle har skrivit, jag tröttnar aldrig på den, och Deirdres samba. Den funkar jättebra i den här sättningen. Det blir mycket Cornelis – ja en blandad kompott. Och så blir det Povel Ramel också. – Hans material har jag satt tänderna i. Jag hade den stora äran att få jobba med honom. Hur kommer det sig att du är så bred i din musik?
– Det speglar nog mig som människa. En gammal kärlek sa en gång till mig att ”du är kvinnan med tusen ansikten”. Det visar nog vem jag är och att jag kan kasta mig mellan olika genrar.
Och så återkommer hon till Povel Ramel.
– Det aldrig är försent att ge sig på något nytt. Det spelar ingen roll hur gammal du är. Det var faktiskt Povel Ramel som myntade det här som jag tycker är ett ordspråk, och det är att ”det är bättre sent än ännu senare”. Det gillar jag. Inte aldrig, för aldrig fanns inte för honom.