Humor, kärlek och finstämda visor i parken
Nino Ramsby bjöd som vanligt på sig själv och skämtade om sin scenskräck, sexuella läggning och hur viktigt det är att gitarren är ordentligt stämd. Han avslutade sommarens gratiskonserter i Margretegärdeparken och inledde Uddevalla Pride.
– Jag är ju transperson och föddes som kvinna, men nu är jag man och jag är homo, men jag vet inte riktigt hur man kan prata om sexuella läggningar och jag vet inte vad man och kvinna är, sa Nino Ramsby mellan Fred Åkerströms visa Två tungor och Eva Dahlgrens låt Hjärta av guld.
MED EN MJUK sammetslen röst, ibland tvekande som om han inte nog kan suga ut det som orden berättar, stod han där ensam med sin gitarr och gav järnet. Med gester och ord som han bjöd på även mellan låtarna.
– Men eftersom jag inte har trott på kön, har det tagit ganska lång tid för mig att förstå att jag behövde den här kroppen. Det handlar om så många parametrar.
– Hur definierar jag transexualitet? Jag är biologiskt en kille fast jag inte är det. Jag vill inte heller göra det för enkelt förklarat. Fattar ni? Jag upplever inte heller att min själ är en mans eller killes, för jag upplever inte att själen har ett kön.
MEST SJÖNG HAN tolkningar ur den svenska visskatten, vackert och finstämt, och självklart Carl Michael Bellmans Glimmande Nymf. Som alltid, som man aldrig kan få nog av i Nino Ramsbys tolkning.
Men några egna låtar blev det. Hon går nu, som han skrev när han hette Nina, och som andra extranummer Hopp.
– JAG BRUKAR säga att den viktigaste kraften är kärleken, men för mig har det varit hoppet. För när jag inte känner hopp de värsta stunderna i livet kan jag inte förstå meningen. Jag har skrivit en låt som heter Hopp, och den ska jag spela för er som sista låt.