”Får jag inga roller så får jag skriva egna”
JUBILAREN: MARIA LUNDQVIST VILL FÖRÄLDRA VÄRLDEN
Föreställningen ”Shirley Valentine” är inne i en ny omgång och Maria Lundqvist är taggad. Förra vändan spelade hon för utsålda hus i Stockholm och i Göteborg. Den här gången kommer hon turnera runt i landet.
– Det är en underbar pjäs om en medelålders kvinna. Om rädsla och om att inte våga utmana sin egen förmåga. Den är fantastisk att berätta, men den kräver mycket av en som skådespelare, förklarar Maria Lundqvist om den dryga två och en halvtimmes långa föreställningen som hon gör helt ensam.
– Det är inte ofta man får göra ett sådant här porträtt som skådespelare. Jag känner Shirley i mitt hjärta och kan förstå hennes tankar. Hon genomgår både förtvivlan, sorg och ilska. Hon är snabb i käften men kan också tystna helt. Det är en mångfacetterad karaktär som jag får göra.
DET ÄR ANNARS snålt med roller för kvinnor i 55-årsåldern. De allra flesta pjäser och berättelser är skrivna för antingen unga eller gamla kvinnor.
– Det kan göra mig förbannad och orolig. Men då tänker jag att jag får väl skriva egna då. Har du nåt på gång?
– Ja, jag skriver på en egen föreställning, men den kommer nog dröja några år till. Sedan jobbar jag med tre andra projekt – en tv-serie och två filmer. Men det är inte lätt. Det kräver mycket jobb att få de här manliga producenterna och ibland kvinnliga att tro att de kan sälja. Fortfarande är det gangsterfilmer som gäller. Det kan vara kul med mycket action, men jag saknar psykologi och drillande av människan.
Det har gått mer än 30 år sedan första gången Maria Lundqvist ställde sig på scenen. Under de första tio var det teatern som gällde, men efter genombrottet med tvserien ”Sally” har det blivit mer tv och film. Under åren har hon prisats med två Guldbaggar, fått Guldmasken två gånger, tilldelats det av Povel Ramel instiftade Karamelodiktstipendiet, fått en mängd internationella utmärkelser bland annat för bästa skådespelerska på filmfestivalen i Kairo. Och så vidare.
– Mina drivkrafter både som människa och skådespelare är lust, passion, nyfikenhet och intresse.
Däremot, förklarar hon, blev hon inte skådespelare för sin egen skull utan för att hon älskar sitt jobb och * * * * *
”Jag försöker att inte gå in i en rädsla för att bli gammal så att jag inte får vara med längre. Samtidigt känner jag mig kraftfull och inte alls övermogen. Jag har fått en ny position i mitt kärleksliv. Jag har fyra barn som vill vara med mig. Och jag känner mig attraktiv i min bransch.” * Så firar jag födelsedagen: ”Först spelar jag i Falköping, på kvällen kryper jag gärna upp i sängen på hotellet och festar och firar med en påse ostbågar.” *
för att folk ska få en upplevelse och kanske känna att det påverkar livet.
– Jag vill ju förändra världen. Det är stort att säga, men det finns faktiskt världar inom människor som man kan förändra genom upplevelser i konsten.
Samtidigt kan det ibland bli lite för mycket, tycker Maria Lundqvist. Som i samband med ”Sally” när var och varannan intervju handlade om den speciella, rättframma kvinnan som ofta sa rakt ut vad hon tänkte och tyckte.
– Jag fick förfrågningar om att leda talkshower, göra långfilm och reklam som Sally. Det fanns till och med en Sallybarometer i kvällstidningarna – ”Hur mycket Sally är du?” Till slut sa jag ifrån och slutade göra några intervjuer.
I mer än 30 år har Maria Lundqvist stått på scenen. Nu turnerar hon landet runt med enmansföreställningen Shirley Valentine. – Den är fantastisk att berätta, men den kräver också mycket av en som skådespelare.
LITE SAMMA SAK blev det när Maria träffade sin nya kärlek Kristoffer Hellström för nio år sedan.
– Jag är jättetrött på att prata om vår åldersskillnad. För jag blev inte förälskad i en man som var 21 år yngre utan i en man med mycket kraft och med en källa som liknar min egen.
Samtidigt har hon förstått att hon på sätt och vis banar väg för andra som också lever utanför normen. Alla mejl och sms de fått bekräftar också det.
– Då kan jag tänka att det här kan ha betydelse för andra.
– Men min stora utmaning nu är att jag snart ska bli farmor. Att plötsligt se på sitt barn som en blivande förälder samtidigt som man är lillasyster, storasyster och barn till mina föräldrar är omtumlande. Men livet går hänsynslöst vidare. Det går inte att stoppa. Och att få meddelande om att jag ska bli farmor var hisnande och fantastiskt, jag både skrattar och gråter.