Skrattfest när allt som kan går fel
”The play that goes wrong” med Andreas T Olsson i en av rollerna hade Göteborgspremiär i torsdags. Regissören Sven Melander har gjort en pjäs som lockar till skratt.
Redan innan ljuset släcks kommer inspicienten (Sanna Persson Halápi) och ljudteknikern (Simon ”Chippen” Svensson) in på scenen och råkar riva ner delar av dekoren. Allt till tonerna av glad 40-talsmusik. Teaterdirektören i finkostym (Andreas T Olsson) stegar fram och presenterar pjäsen som ett amatörteatersällskap ska spela upp. Tidigare pjäser har ändat i katastrof berättar han, men nu har han förhoppningar och relaterar bakåt till den gamla grekiska komediförfattaren Aristofanes.
– DET HÄR är teater när den är som mest teater, säger han med ett fenomenalt skickligt minspel, små nyanser som avslöjar vart allt ska barka hän.
”The play that goes wrong” har flyttat från Nöjesteatern i Malmö till Lorensbergsteatern i Göteborg. Skrattsalvorna från publiken avlöser varandra när amatörteatersällskapet ramlar in i det ena missödet efter det andra. Repliker glöms bort, rekvisita blandas ihop och skådespelare svimmar av och blir ersatta av ”scenarbetare” som stolpigt läser repliker med manuspapper i hand.
För att dra handlingen kort så ska ett amatörteatersällskap spela upp pjäsen ”Mordet på Haversham Manor”. I den pjäsen blir fästmannen (Niklas Jönsson) mördad på sitt eget förlovningskalas – eller har han begått självmord? Kommissarie Carter (Andreas T Olsson – nu i beige trenchcoat) kommer och ska utreda om brodern, fästmön, fästmöns bror, butlern eller trädgårdsmästaren är den skyldige.
TEATER
The play that goes wrong Regi, översättning och manusbearbetning: Sven Melander I rollerna: Andreas T Olsson, Niklas Jönsson, Cornelius Löfmark, Susanne Thorson, Sanna Persson Halapi, Robin Stegmar, Simon ”Chipen” Svensson, Robert Rydberg Lorensbergsteatern 8 november 2018
ALLT UTSPELAR SIG i en klassisk farsscenografi med spring ut och in genom dörrar. För att accentuera att det är amatörer på scenen, läses replikerna på ett lite avhugget och överdrivet sätt, och de får påminna varandra att ”nu ska du vara hysterisk” eller ”du ska gå ut genom dörren nu”. Och de (de riktiga skådespelarna) gör det bra.
Det börjar med små detaljer som att butlern (Robin Stegmar – han gör en kul klassisk butler) måste tjuvkika i handen där han har skrivit upp svåra ord, eller att de inte tajmar varandra i sina dialoger. Eller när fästmön (Susanne Thorsson – spelar elegant över, iklädd 20-talsmundering) måste göra större och större gester för att de andra skådespelarna ska förstå att nu är det dags att interagera.
EN KOMISK SCEN: Den döde fästmannen ska bäras ut på bår för att undersökas av kommissarien på övervåningen. Men den döde lämnas kvar på golvet medan de andra tågar ut. Han får smyga efter och stelnar till för att det åtminstone ska se ut som att han är död.
Under andra akten stegras kaoset. Tempot ökar och mer och mer av scendekoren rasar, saker ligger inte där de ska och amatörskådespelarna faller i gråt.
Det kan ju bara sluta på ett sätt, eller? Regissören Sven Melander har samlat ihop ett bra gäng med skådespelare och gjort en hejdlöst rolig pjäs, men som kanske skapar en del ångestfylld igenkänning hos teaterfolk. Hu om något går fel.