En högersväng bort från populismen
EU. Högern i Europa får inte hänfalla till Eu-motstånd och främlingsfientlighet.
”Man kan tänka sig sämre förutsättningar”
LEDARE 12 NOVEMBER. När Europas center-högerpartier i det Europeiska folkpartiet, EPP, håller kongress är ljussättningen i Helsingfors mässcentrum borgerligt blå.
De kristdemokratiska och konservativa partierna har länge varit den dominerande kraften i europeisk politik. För många närvarande är det därför självklart att tysken Manfred Weber som på torsdagen utsågs till Epp-gruppens kandidat till posten som Eu-kommissionens ordförande kommer att vara den som tar över när Jean-claude Juncker avgår nästa år. Men under ytan finns en oro över att möta det öde som redan drabbat europeisk socialdemokrati.
Att det kristdemokratiska partiet CSU, som ensamt styrt Bayern under merparten av efterkrigstiden nyligen förlorade sin egna majoritet i delstatsparlamentet, samtidigt som både gröna och högerpopulister gick framåt, är ett tydligt tecken på hur väljarnas misstro gentemot etablerade partier drabbar både höger och vänster.
På många håll, som i Tyskland, hålls center-högerpartier ansvariga för att ha misslyckats med att hantera invandringsfrågan. Men partierna har också av många väljare kommit att förknippas med politiskt beslutsfattande som sker allt mer avskärmat från folkligt deltagande.
Manfred Webers kampanj för att bli EPP:S kandidat till kommissionsordförande ger en bild av hur man försöker hantera denna konflikt. Weber som är mest känd för att ha försökt lösa förtroendekrisen för EU genom att dela ut gratis interrailkort till unga har tillbringat hela sin politiska karriär i Bryssel. Under kampanjen har han i stället betonat sina rötter i en liten by i Bayern och talat om att ”ge tillbaka Europa till medborgarna”.
Många liberaler talar i dag om att de kommande årens politiska huvudkonflikt är den mellan liberala och högerpopulistiska partier. Mycket talar dock för att de traditionella center-högerpartierna relativt enkelt kommer att kunna hitta en roll i ett sådant politiskt landskap.
Det handlar inte minst om att de för väljarna allt viktigare frågorna om nationell identitet och samhällsgemenskap ligger nära konservativ och kristdemokratisk ideologi. Det gör det möjligt att trovärdigt adressera samma problem som populistpartierna, men utan att hänfalla åt Eu-motstånd och främlingsfientlighet.
Möjligheterna för center-högerpartier blir ännu tydligare om man lyfter blicken från partipolitiken och ser till de globala trender som ofrånkomligen påverkar oss.
När jag träffar moderatledaren Ulf Kristersson på Epp-kongressen talar han om behovet av politisk ödmjukhet och leveransförmåga som kontrast till den populism som vill ställa sig vid sidan om utvecklingen:
– Låtsas inte att politiken kan styra globaliseringen, men det finns tusen saker som politiken däremot kan ha kontroll över. Det handlar exempelvis om brottsbekämpning och kompensatoriska åtgärder för dem som annars skulle kunna bli desillusionerade av utvecklingen. För även om globaliseringen blivit självklar på många områden har behovet av gemenskap inte försvunnit, konstaterar Kristersson.
Man kan tänka sig sämre förutsättningar för en familj av politiska partier som alltid haft ett ben i liberal öppenhet och europeiskt samarbete och ett i konservativ förståelse för människors behov av hemkänsla.