Gängskjutningarna står samhället dyrt
LEDARE 4 DECEMBER. Drygt en halv miljard. Så mycket kostar ett kriminellt gäng staten under en 20-årsperiod. En enda skjutning där en person skadas lindrigt och en allvarligt kostar samhället 75 miljoner, inräknat utgifter för polisväsende, domstolar, fängelsestraff, utbetalningar från Försäkringskassan och socialbidrag. Det har nationalekonomen Ingvar Nilsson vid Institutet för socialekologisk ekonomi kommit fram till.
Givetvis är det svårt att mäta de exakta kostnaderna, men med fjolårets 320 skjutningar i Sverige skulle notan långsiktigt för år 2017 hamna på 24 miljarder kronor, om man utgår från Nilssons beräkningar av kostnaderna för en skjutning. Det är lika mycket som hela reformutrymmet för statsbudgeten 2016.
DET STÖRSTA PROBLEMET med skjutningar är givetvis att det skadar och dödar människor, och sätter skräck i omgivningen. Men som med allt annat går det inte att bortse från den
”Polisen måste ta krafttag mot snatterier och andra småbrott, och lagstiftningen måste anpassa sig efter en ny verklighet”
ekonomiska aspekten när ett problem diskuteras. Skattebetalarnas pengar hade kunnat gå till skolan, vården, försvaret eller skattesänkningar. Om denna typ av grova kriminalitet inte stoppas lär kostnaderna bara att öka.
”Under tiden som vi satsar stora resurser på redan gängkriminella och yrkeskriminella växer det upp en ny generation i utanförskap. De är yngre och mer våldsbenägna än den äldre generationen. Och vi låtsas att vi inte ser dem komma”, säger en före detta gängmedlem i en intervju i Dagens Nyheter (29/11).
FÖR ATT INTE mannens farhåga ska bli sann måste förebyggande insatser sättas in redan nu. Dåliga skolresultat, asocialt beteende och drogbruk i tidig ålder är ofta ett varningstecken. Här måste skola, socialtjänst och det övriga samhället agera stenhårt redan från början. Polisen måste ta krafttag mot snatterier och andra småbrott, och lagstiftningen måste anpassa sig efter en ny verklighet. Att sno en chokladkaka en gång är förvisso harmlöst, men om en ung person vid återupprepade tillfällen begår småbrott är det ett illavarslande tecken.
Synen på unga pojkar som snattar, stökar i skolan och inte respekterar auktoriteter måste helt enkelt förändras. Det går inte att se på dessa företeelser som pojkbus som ungdomarna kommer växa upp ifrån. För i värsta fall växer de upp och blir farliga, både för sig själva, sin omgivning och för samhällsekonomin.