Kall framtid utan kärnkraft
ENERGI. Brister i strömförsörjningen kan sätta stopp för nya företagsetableringar.
LEDARE 4 DECEMBER. Vad gjorde du den 28 februari mellan klockan 08 och 09? Kanske stod du i duschen, slog på kaffebryggaren, eller stämplade in på jobbet. Sannolikheten talar i alla fall för att du förbrukade en del energi, eftersom denna kalla onsdagsmorgon var Sveriges så kallade topplasttimme, det vill säga den timme på året då vi använde som mest elektricitet.
Eftersom vintern inte blev så mycket kallare behövde reservkraftverken inte vevas igång. Elsystemet hade vissa marginaler.
INFÖR DEN KOMMANDE vintern har marginalerna dock tagit slut. I sin prognos för 2018/2019 pekar Svenska Kraftnät på att vi står inför en effektbrist, även om vintern blir helt normal. Blir det kallare än vanligt saknas hela 1 500 MW. Det motsvarar ungefär 500 stora vindkraftverk – givet att vinden blåser vid rätt tillfälle.
Tar man dessutom i beaktande att två reaktorer i kärnkraftverket Ringhals ska stängas ner under 2019 och 2020, då inser man snabbt att elimporten kommer att öka rejält de närmaste åren. Det är ett problem inte minst ur klimatsynpunkt. Sverige har för tillfället ett av världens grönaste energisystem. Runt 99 procent av elproduktionen sker med fossilfria källor. Inom EU är det bara Frankrike som kommer i närheten, med cirka 94 procent fossilfri el.
När vi importerar elen i stället för att producera den själva riskerar det därför att bli från betydligt sämre källor. I Skåne finns sedan reaktorerna i Barsebäck stängdes ned en ganska liten elproduktion, samtidigt som regionen är befolkningstät. Vid hög efterfrågan kommer elen i bästa fall norrifrån, från reaktorerna i Ringhals eller Oskarshamn. I värsta fall är det kolkraftverk i Danmark eller Tyskland som går på högvarv.
ATT SVERIGE IMPORTERAR el betyder förstås också att vi inte exporterar den. När kärnkraftsreaktorerna i Forsmark genererat överskott har detta kunnat exporteras till Finland. Finland har i sin tur kunnat exportera el till Estland – som har Europas smutsigaste energisystem, eftersom de till största del producerar el genom att elda oljeskiffer. Svensk elexport är ett enormt effektivt klimatverktyg.
Effektbristen är inte heller bara en miljöfråga. I slutet av oktober (30/10) rapporterade P4 Västmanland att brister i strömförsörjningen kan sätta stopp för nya företagsetableringar. Efter att e-handelsjätten Amazon öppnat tre datacenter i regionen finns inte kapacitet till fler elintensiva verksamheter. Om inte elen produceras där den behövs så måste elnäten förbättras för att kunna överföra mer el från andra regioner.
Slutsatsen är att argumenten mot kärnkraften både på kort och lång sikt tagit slut. Det är en kraftkälla som i kombination med vattenkraften behövs i energisystemet. Men i stället för att överväga nya reaktorer går politiken i motsatt riktning. Energiöverenskommelsen från 2016 tillåter visserligen nya reaktorer, men frågan är om kärnkraften kan tävla med subventionerad vindkraft och det diffusa målet om ett 100 procent förnybart energisystem 2040. Kanske krävs det en kall dusch och en kaffebryggare som inte vill gå på för att svenska politiker ska förstå problematiken.