Fotograf som sökte stämningar

– Jag ville att fotografierna skulle berätta en egen historia, säger fotografen Thomas Örn Karlsson, som gjort boken Rörelser i skogen tillsammans med textförfattarna Martin Simonson och Per Johansson.

Trion utgör ett litet nätverk kring Thomas Örn Karlsson. Han är uppväxt i trakterna kring Krokstrand och barndomsvän till Martin Simonson och bor nu i Herrljunga, någon mil från Per Johansson, som skrivit den inledande berättelsen, förlagd till medeltid och Västergötland.

Thomas har gjort fotoböcker och utställningar tidigare, men inte arbetat nära skrivande författare på det här viset. Han har velat att text och foton ska bilda en röd tråd, där ingen av dem tar över.

– Annars fotograferar jag ju med ett eget syfte. Nu var jag tvungen att sätta mig in i texten innan jag gick ut och tog bilder, fundera över hur Per och Martin tänkte och över hur jag själv tänkte.

När bilderna var tagna skickade han sina förslag till författarna.

– Det har varit en process mellan oss hela tiden.

Per bor visserligen nära Thomas, men Martin är numera bosatt i Baskien i norra Spanien, så till stor del har processen gått via telefon och internet.

SOM FOTOGRAF HAR Thomas Örn Karlsson framför allt tagit fasta på stämningar i författarnas berättelser.

– Stämningen har spelat ofantligt stor roll. När jag föreläser om mitt arbete brukar jag säga att jag inte fotograferar längre; jag målar med kameran.

Det surrealistiska och naturen är hans bärande bildtema i boken. Han har också velat att bilderna ska bära en egen historia, fungera självständigt i förhållande till texten, inte minst med tanke på fotografer som vill läsa boken.

För fantiserar bort sig är ju vad många av bokens huvudpersoner gör, när rollspel och fantasivärld börjar ta över såväl forskning som yrkesliv och skogsbruk.

THOMAS ÖRN HAR alltså valt bort realistiska bilder. Människor finns bara på två foton i hela boken, de flesta bilderna utgörs av skog och natur under olika årstider, med olika ljusskiftningar och stämningslägen.

– När jag visste vilken bild jag ville ha fick jag invänta rätta ljusförhållanden. Jag ville få fram det mörka i berättelserna.

Det har tagit tid och kraft, särskilt som han parallellt gjorde den stora utställningen och boken Luft Land Vatten, som också varit på turné till Strömstad.

– Det var litet för mycket att köra två sådana projekt samtidigt. Det blev mentalt uttröttande. Hade jag vetat hur mycket jobb det skulle bli hade jag kanske inte gett mig in på det.