Klimat – från Katowice till Solevalla!
Kan vi stoppa den hotande klimatkrisen? Vi måste, säger forskarna. Den globala uppvärmningen är djupast sett en existentiell fråga. Som handlar om hur vi säkrar en fortsatt dräglig framtid för kommande generationer på Jorden, vårt enda hem i Vintergatan.
Det finns en uppsjö av löftesrik teknik för att radikalt minska utsläppen av växthusgaser. Och nu också snart för att suga ut delar av det koldioxidöverskott som ansamlat i lufthavet. Problemen är av annat slag: Bristen på globalt ledarskap – och ett ekonomiskt system som gör att det fortfarande är alldeles för billigt att slösa, skita ner och använda kol och olja.
Klimatkonferensen i Paris 2015 blev en smärre succé: här bestämde världens alla länder att försöka hejda den globala medeltemperaturökningen vid 2,0 grader (jämfört med 1980), helst redan vid 1,5 grad.
I polska Katowice denna vecka följer man upp Parismötet med att sätta tydliga, transparenta regler så att varje land ärligt ska mäta och redovisa sina utsläppsminskningar till FN:S organ IPCC.
En av årets Nobelpristagare, den kontroversielle William Nordhaus, belönas för sina modeller för hur man beräknar sambandet mellan kostnader och positiva klimateffekter. Enligt IPCC kräver 1,5-gradersmålet att utsläppen minskas med 45 procent till 2030, jämfört med år 2010. Det förutsätter per omgående en snabbare och mera dramatisk omställning av våra samhällen än vad som någonsin skett i historien. En svindlande tuff utmaning, världen viktigaste politiska fråga.
”En svindlande tuff utmaning, världen viktigaste politiska fråga”
Ta Sverige: Var och en av oss ger i snitt upphov till cirka tio ton utsläpp per år från vår konsumtion av bostad, transporter, mat, kläder med mera. Forskningen visar att vi måste ner till cirka 3,5 ton – en tredjedel – för att Sverige ska kunna bidra till 2,0-gradersmålet. Det kräver supereffektiv teknik men också att vi tar eget ansvar för att inte överkonsumera.
Åtskilliga företag och kommuner gör sin del av den ”svenska hemläxan” i klimatarbetet på ett bra sätt. Lillesjöverket på Kuröd är ett exempel; utan fjärrvärmen härifrån hade utsläppen från uppvärmning av Uddevallas fastigheter varit cirka 100 000 ton högre – varje år! Och ni har förstås läst om Solevalla, med hittills 920 solpaneler strax söder om Uddevallabron. Där ren sol-el produceras så att det räcker till alla laddstolpar för elbilar som nu också sätts upp runtom i kommunen. Ett lysande initiativ av kommunala Uddevalla Energi med Björn Wolgast i spetsen.