Crowdfundad action med skånska zombier
ZOMBIEFILM
OPERATION RAGNARÖK Fredrik Hiller Jonas Malmsjö, Bahar Pars, Björn Bengtsson, Per Ragnar och Eva Rydberg Sverige, 2018 (99 min)
Regi: Med:
Land: Längd:
Efter Den blomstertid nu kommer, som hade premiär i somras, är det dags för årets andra svenska katastroffilm, eller rättare sagt en zombiemonsteractionkatastrofkrigsfilm, kallad Operation Ragnarök (noterbart i filmtitelsammanhanget så kunde man se Thor: Ragnarök på bio för ett år sedan).
SPELPLATSEN är Landskrona. Per Ragnar – av alla människor – gör en karikatyr av en skånsk invandrarhatare, Bertil heter han. All logik flyger ut genom fönstret när en ubåt med biologiska stridsmedel ombord hamnat på villovägar. Snabbt börjar lokalinvånarna i Landskrona förvandlas till monster som, ärligt talat, inte ser särskilt skräckinjagande ut. Snarare som människor som är i akut behov av ett tandläkarbesök.
Regissören och manusförfattaren Fredrik Hiller har arbetat med det här filmprojektet i åtta år och har alltså haft gott om tid på sig för att bestämma vilken typ av film Ragnarök ska vara. Jag hade föreslagit en renodlad b-actionrulle i Resident evilstil, men Hiller har väldigt mycket mer på hjärtat.
DETTA ÄR EN film om rasismen i dagens Sverige, här finns också ett par love stories, några militärer som är jättedumma och andra som är modiga. Mest störande är att rollfigurer introduceras för att sedan försvinna spårlöst, men något av en huvudperson är muskelkillen Nils, spelad av Jonas Malmsjö. Han har fått en ganska osympatisk rasistroll, men kanske kan Nils bättra sig, rentav börja gilla familjen från Iran, och bli en hjälte på slutet?
När Fredrik Hiller blev intervjuad av filmsajten Moviezine fick han frågan om han hade några filmiska förebilder och svarade: Christopher Nolan. Då är självförtroendet starkt med tanke på att Nolan, som senast gjorde Dunkirk, är världens främste actionfilmregissör.
Operation Ragnarök är ingen kalkon. Några scener är riktigt kul, flygbilderna är helt okej, och tiden går inte direkt långsamt. Sedan måste jag ge Hiller kredd för hans envishet. De allra flesta ger upp när det inte finns några pengar kvar. Men Hiller slutfinansierade filmen med så kallad crowd funding. Så är man tvungen att göra när Svenska filminstitutet inte vill ge dig en enda stödkrona.