Catarina Svensson Brodén: Att vara tyst eller att våga tala

Tala är silver, men tiga är guld. Det är ett ordspråk som säkert i rätt sammanhang kan ge bra signaler, men i vår tid är det inte vad vi behöver. Orden provocerar oss, berör oss och det är alltid en risk att ta ställning. I söndags var temat i Svenska kyrkan ”Det levande ordet” och i evangeliet fanns Nikodemus. En man som ingick i en grupp av lärda män med makt på Jesu tid.

När vi tänker

på det levande ordet så var det så att Nikodemus var berörd av mötet med Jesus. Han fick orden att leva för Nikodemus. I skydd av mörkret sökte sig Nikodemus till Jesus för att få prata med honom. De hade ett djupt och fint samtal om livet, om mörker och ljus och om att bli pånyttfödd – att få börja om.

Så kommer lövhyddohögtiden, där provocerar Jesu ord igen. Nikodemus försöker försvara Jesus och säger att de måste höra honom först. Någonstans kanske han tror att om de bara får höra Jesus-orden som berör, så kommer de att förstå vad Nikodemus förstår, nämligen att han är sänd av Gud.

Det blir inte

så, de vill ha bort honom så fort som möjligt och Jesus döms till döden av detta råd.

Jag har alltid hört att Nikodemus var en mycket klok man, många kom till honom för att få råd, en snäll man som anade vem Jesus var, men är det att vara snäll? Nikodemus smög till Jesus på natten för han inte ville synas med honom på dagen. När Jesus var död betalade han mycket för dyra örter till Jesu kropp, men priset att stå upp för honom medan han levde var han inte villig att betala. Nikodemus ingick i det råd som dömde Jesus till döden.

”

Den största tragedin är inte de onda människornas brutalitet – utan de goda människornas tystnad

Det sista vi anar av Nikodemus är hans ångest och maktlöshet inför det som hänt. I Apostlagärningarna kan vi läsa att många fariséer kom till tro efter Jesu uppståndelse – låt oss hoppas att Nikodemus var en av dem.

Jag anar att

Nikodemus ville stå bredvid Jesus, att han visste i sin ”mage” vad som var rätt och vad som var fel men rädslan var större. Rädslan att det skulle drabba honom också. Säkert hade han sett vad en ”mobb” kan göra när ondskan släpper loss i oss människor, inte alls konstigt att han blev rädd.

Det är lätt att identifiera sig med Nikodemus. Visst vet vi oftast vad som är rätt och vad som är fel men hur lätt är det att stå upp för människovärdet i ett rum där det fattas? Alla har vi väl varit med på skolgården, i lunchrummet eller på andra ställen där en grupp pratar ned någon, hur lätt är det att gå emot helt ensam?

Martin Luther King

som var mycket modig och vågade bryta tystnaden sätter ord på detta. ”Den största tragedin är inte de onda människornas brutalitet – utan de goda människornas tystnad”.

Effekten av tystnaden blir att kränkningar applåderas. Kanske skulle vi ändra ordspråket till: ”Tala är guld och tiga är silver”! I vår tid styr rädslan mycket, då vi mer och mer går ihop i olika vi och dom, då behövs det mod! Inte dumdristigt mod utan modet att tala! Vågar du så vågar jag, det är tillsammans vi kan förändra till det bättre och inte ge vika för de krafter som verkar i det allra lägsta i oss. Med Guds hjälp kan vi bryta tystnaden.