Två gånger Mannerström visar upp sin matkonst
En duo som heter duga. När Leif och sonen Sebastian Mannerström bjuder på försommarlunch tackar man inte nej. En kung och hans tronföljare, lika samspelta vid spisen som i sinnet.
De är inte särskilt lika. Ändå har de samma starka närvaro och båda utstrålar ett lika grundmurat och gediget självförtroende.
Inte minst när de fått på sig de bländvita kockrockarna och tar sig an dagens meny.
Sebastian spritsar srirachamajonnäs över sin lätthalstrade lax, medan Leif vänder byxade abborrfiléer i ströbröd, mjöl och salt. Vilket i sig är ganska talande. Junior kör sitt moderna stuk, medan senior håller sig till rustik svensk husmanskost av finaste märke.
– Pappa har lärt upp mig från grunden.
Och vissa saker vill jag ta lärdom av, andra saker tycker jag att jag kan göra bättre, säger Sebastian.
– Han står för en annan typ av matlagning är jag. Och tillsammans blir det en intressant blandning, menar Leif.
Leif är inne på sitt åttionde levnadsår, men har inga som helst planer på att gå i pension.
– Jag har inte tid. Dessutom är det alldeles för roligt, det här jag håller på med. Men jag funderar på att gå ned på halvtid.
Livet för Sveriges kocknestor ser lite annorlunda ut numera, inte minst sedan domarrollen i det populära tv-programmet ”Sveriges mästerkock”. Han kan knappt visa sig på stan utan att folk stannar och vill ta en selfie med kocklegendaren.
– Men det har jag inget emot. De flesta är snälla och hyggliga människor. Men sist vi var på Liseberg tyckte barnbarnen att det blev lite väl drygt. ”Men kom nu, farfar …”
Oddsen på att även nästa generation Mannerström hamnar i restaurangbranschen lär inte vara särskilt höga. När det var Leifs tur att passa Sebastian som liten fick sonen helt enkelt följa med till jobbet och hjälpa till i köket. Vid nio års ålder var han ”en jävel på att baka pajer”. Själv lärdes Leif upp av sin farmor som var en fena i köket och konstaterade att ”klart pojken ska bli kock” när han nyss hade fyllt 15. Och så fick det bli.
Släktsamarbetet har förevigats i den sprillans nya kokboken (den 25:e i ordningen) ”Mannerströms berså – sommar på landet” (Norstedts), där far och son bjuder på somriga rätter ur familjens receptskatt. Och något somrigare än just abborre har Leif svårt att tänka sig.
– Men den ska vara lättstekt. Många krogar gör misstaget att steka den på tok för länge.
Just nu finns ingen egen restaurang i familjen Mannerströms ägo, men det smids planer.
– Mat är ju vår livsstil, konstaterar Sebastian. Vi saknar det väldigt mycket, så vi letar efter ett ställe som jag kan driva och pappa kan ha som fritidsgård och agera bollplank och dragplåster. Vi brukar jobba bra ihop. Så länge jag gör som han säger.