Med öppna ögon mot Brexit-stupet
En ny Tory-ledare och premiärminister ska väljas, men det lär inte, oavsett vem det blir, förändra läget i parlamentet.
Vilka negativa konsekvenser är du beredd att acceptera, om det betyder att Brexit blir av? Frågan ställdes den gångna veckan av undersökningsföretaget Yougov till medlemmar i Storbritanniens konservativa parti. Och svaren är på alla sätt anmärkningsvärda.
En bred majoritet – runt 60 procent – är nämligen beredda att acceptera såväl skotskt som nordirländskt utträde ur Storbritannien, som en kraschad ekonomi och en kollaps för det egna partiet, så länge det betyder att landet lämnar EU. Det enda alternativ som inte anses godtagbart av Tory-medlemmarna är att Labour-ledaren Jeremy Corbyn blir premiärminister.
Undersökningens resultat ska
inte läsas som att något av alternativen nödvändigtvis är särskilt sannolikt. Men det visar att det mer eller mindre permanenta debacle som pågått sedan folkomröstningen – i veckan är det precis tre år sedan – inte påverkat Brexit-anhängare nämnvärt. Om något tycks väljare som röstade “Leave” nu mer övertygade om att ett utträde är nödvändigt – och att även ett högt pris är värt att betala för det.
Frågan är bara hur det ska åstadkommas. En ny Tory-ledare och premiärminister ska väljas, men det lär inte, oavsett vem det blir, förändra läget i parlamentet. Där har det under lång tid funnits bred majoritet för alla sorters nej, såväl till Theresa Mays utträdesavtal som till att lämna utan avtal.
Särskilt det sista är av vikt, eftersom det är denna förhållandevis stora majoritet som tills vidare har övertaget. Regeringen kan troligen inte, även om den skulle vilja, driva igenom ett avtalslöst utträde utan stöd från parlamentet. Istället kan Brexit-datumet – just nu 31 oktober – fortsätta skjutas upp. Eu-länderna har å sin sida inget intresse av att neka sådana förlängningar, och riskera att få skulden för en krasch.
Konservativa Brexit-förespråkare kommer tvingas välja mellan att godkänna avtalet och ett utträde som skjuts upp på obestämd tid, och som kanske till sist riskerar att inte bli av. De spelteoretiska förutsättningarna talar därmed för att de väljer en Brexit-fågel i handen framför tio i en mörk och osäker skog.
Å andra sidan
tenderar inte Brexitspelplanen att vara stabil några längre perioder. Om tidigare utrikesministern Boris Johnson, favorit till posten, väljs till ny partiledare kastas pjäserna högt upp i luften. “No deal Brexit” – med alla dess negativa konsekvenser för såväl britterna som för Sveriges del, går trots allt inte att utesluta – särskilt inte som till och med Tory-medlemmar är beredda att offra såväl ekonomin som det egna partiet för att säkra ett utträde. Man kör med öppna ögon mot klippkanten.
Om det finns någon som helst självbevarelsedrift i det konservativa partiet måste man väja, och Brexit-frågan lösas innan ett nyval blir oundvikligt. I valet till Europaparlamentet kollapsade Tories till förmån för Nigel Farage-ledda Brexit Party. Det finns trots allt värre öden än att acceptera Theresa Mays utträdesavtal.
”
’No deal Brexit’ – med alla dess negativa konsekvenser för såväl britterna som för Sveriges del, går trots allt inte att utesluta