Samlare visar Grundsundstavlor

23 juni 2009. Det stora intresset för Deny och Carina Royson är att samla tavlor med motiv från Grundsund. Nu ställer de ut en del av tavlorna på Skaftö Folkets hus.

– Att åka runt och leta efter tavlor är något som vi tycker mycket om, säger Carina Royson, som ofta åker runt i Sverige tillsammans med sin man.

– Jag började med att samla tavlor redan när jag var 15 år, berättar Deny Royson. Jag målar också en del själv.

Det är i första hand motiv från Grundsund paret Royson är intresserat av. Under årens lopp har de åkt runt i större delen av Sverige för att leta efter sådana tavlor. De har till och med varit i Luleå några gånger.

– De tavlor vi köpt är i huvudsak målade under tidsperioden 1920 till 1970, säger Deny Royson. Det har alltid varit intressant för konstnärer att åka till Grundsund och måla. Varför vet jag inte. Det kan bero på det lite speciella ljuset.

Deny och Carina Roysons utställning pågår fram till 5 juli. Dels ställer de ut 135 tavlor som de samlat på sig under årens lopp. De flesta med motiv från Grundsund men också från övriga Bohuslän. Paret Royson visar också upp 25 tavlor som gjorts av den välkände skutmålaren Gustav G:sam Samuelsson. Denna gång har även målaren Bror Grundhall, från Gråbo, fått möjlighet att visa upp några av sina tavlor.

– Vi vill gärna släppa fram andra konstnärer, säger Deny Royson.

Carina Royson är också intresserad av att samla gammalt porslin. Även detta visas upp i Folkets hus i Grundsund.

– Det finns ett stort intresse för gammalt porslin, säger Carina Royson.

”

Självklart har jag haft fina helger tillsammans med mina barn och familj. De finns där alltid, oberoende av vilken dag på året det är

Det är stressen, mammas stress när vi var små och hon försökte få till något av allt som förväntades av midsommarstänger och mat och det är min egen stress för att kunna skapa något gott för människor omkring mig som vuxen.

Det är ensamheten, min egen ensamhet när jag som barn fick lyssna på mina vänners förväntningar av turer till sommarstugor och med båtar och det är min ensamhet som inflyttad och ensamstående bland vuxna. De som redan har uppbyggda sammanhang med dem som de firat med sen de var unga och där inga nykomlingar får plats, och med viss ironisk underton, särskilt inte singlar.

Det är oron,

eller nästan så starkt som rädsla, för att förstöra helgen för någon när en påverkas av det som är omkring. Att tassa lite på tå för andras skull. Inte tränga sig på, inte vara tillräckligt entusiastisk i blomplockning och dans eller säga till om att bordet kanske ska dukas inne för säkerhets skull. Som barn har jag aldrig behövt vara orolig för att vuxna dricker för mycket och blir pinsamma och aggressiva på något sätt, men som vuxen har just den oron tillkommit. Särskilt under tiden vi haft små barn med i festligheterna. Trots att det är midsommar har de rätt till trygghet bland föräldrar och övriga vuxna.

Det är ledsamheten i att så många står utanför. Som liten kändes det som om alla utom jag hade ett fantastiskt midsommarfirande. Som vuxen vet jag att det är många. Ledsamheten som gör sig påmind av kunskapen att så många går in i sommartiden med just oro, stress och ensamhet. Både barn och vuxna och det är så svårt att göra något åt det fast det borde vara enkelt på något sätt.

Ändå går jag

här idag med någon slags förväntan och glädje. Jag har i år möjlighet att få fira med delar av min familj och både färskpotatis och jordgubbar är inköpta. Jag kommer inte att pynta midsommarstänger, jag bestämmer själv som vuxen och jag tänker inte heller tvinga på mina barn några kransar. De får också välja hur de vill möta och ta hand om dagen. Jag vet inte vad jag kommer att känna under dagen, men midsommar tycks bli bäst för mig och de mina om det bara får vara som en vanlig dag som blir som den blir.

Önskar er, som sagt, en glad midsommar och önskar att den fick vara en dag utan stress, ensamhet, oro eller ledsamheter. Gör det enkelt för er och ta väl hand om varandra!