Mullrande motorfest lockade tusentals
Stundtals var det upp till två timmars kö för att komma in till Lysekil. De gamla bilarna lockade till storfolk festnärde når ligamidsommar c r u is ingen gick av stapeln. Nytt för i år va ratt cruisingsträckan enkelriktats för att minska trafikstockninge
Några som var på plats var Eva och Leif Andersson, som förmodligen hade en av de äldsta bilarna i cruisingen.
– Vi har varit här sen 2002, precis när bilen var ny i vår ägo, så det blir 17 år vi har kört i cruisingen. Vi bor i Lysekil så för oss är det självklart att vara här, det är ju bland det största som händer, säger Eva.
Bilen de kör är en Ford från 1931. Den kördes länge på de norska vägarna innan den kom till Sverige 1983 och renoverades under fem år, för att sedan hamna i Eva och Leifs ägo.
– Det händer att folk stannar oss när vi är ute och åker med bilen, för att de vill fotografera den eller fotograferas med den, säger Leif.
Under cruisingen, som
pågick från elva på morgonen till nio på kvällen, bjöds åskådarna på många olika slags bilar såsom Chevrolet, Camaro, Volvo Amazon, Cadillac och Mustang.
Nytt för i år var att cruisingsträckan var enkelriktad från Landsvägsgatan och upp till Lysekils sjukhus, för att göra det lättare för trafiken att ta sig fram genom staden.
Några som hade parkerat sig längs cruisingen med solstolar, termos med kaffe, öl och musik redan vid tiotiden på morgonen var kompisarna Susann Wennerdahl, Annika Ekström och Helena Lindblom från Vänersborg och Vargön.
– Vi åker hit varje år för att det är så underbart och härligt här. Det är så fina bilar och go musik. Jag träffar även vänner och bekanta som jag inte träffar någon gång annars på året, säger Helena.
Men så mycket åkande blir det
inte, trots att de har en chaufför.
– Vi brukar mest sitta still här eller gå runt och titta på cruisingen. Men vi brukar inte åka själva så mycket; kanske något varv. Men mestadels sitter vi alltså och tittar på de fina bilarna som åker förbi. Det är så mycket köer längs cruisingen så vi har det lika bra här, säger Annika.
Efter vägen stod det en hel del folk och beskådade bilarna och det hördes glada tillrop när någon extravagant bil passerade. Några kände säkert igen bilarna från sin barndom, även om alla förstås inte har haft råd med en äkta ”amerikanare”.
Längs vägkanten, i en baklucka i en Chevrolet, sitter Caroline Hansen och Jörgen Persson som har åkt till Lysekil från Skara.
– Vi började åka vid sju i morse men det gick lugnt och fint. Än så länge verkar det inte vara lika mycket folk som förra året, säger Jörgen.
– Jag bara hoppas det inte börjar regna senare, annars tänker jag att det blir en kul kväll, säger Caroline.
rondellen vid Landsvägsgatan och fortsatte genom centrala Lysekil, längs Kyrkviksområdet, Drottninggatan, Kungsgatan, Norra hamnen, förbi sjukhuset och ner mot centrala delarna igen via Valbogatan.
Kring cruisingenstråket sattes det upp flera festivaltält med öl och musik, men här fanns också godisstånd, t-shirtsstånd, och gatukök med delikatesskorvar och hamburgare.
Vid lunchtid började folk komma ner och sätta sig och titta på bilarna och folkfesten var igång.
Maja Andersson och Tomas Svensson har kört hit från Kungälv med en rödlackad gammal Ford från 1954.
– Bilarna, vädret och den trevliga stämningen är det som gör att vi återkommer hit, säger Maja Andersson.
– Det är att sitta här i solen och se alla bilar som kör förbi, säger Tomas Svensson.