Miljardär från Kina föll för Tanums energi
I dag finns busslaster av kinesiska turister i norra Bohuslän. Men när Mr Li kom till Tanumshede kring millennieskiftet, köpte bensinstationen mitt i byn och började lansera storslagna planer för ett tempel och ett köpcenter var det kinesiska inslaget exotiskt.
Det började med att Karl-erik Brink funderade på att sälja sin bensinstation. En dag ringde mäklaren och sade att han hade kontakt med två mycket intresserade personer.
– Men du blir nog förvånad; det är två kineser, sade han, berättar Karl-erik Brink.
Så småningom blev det ett möte mellan Karl-erik Brink, Mr Li och dennes svensktalande kontakt, James Shi.
– Jag hade förberett med bokslut och papper, men Mr Li sköt bara undan dem. Hela tiden höll han mig i axeln. Till slut frågade jag James varför.
Mr Li kände av energin, förklarade James. Han hade känt en särskild energi vid ett första besök på platsen och undrade nu om det var något särskilt med Tanumshede.
– Det jag kom på var världsarvet, säger Karl-erik Brink.
– Mr Li förklarade att han var här för energins skull.
Karl-erik Brink berättade också om planerna på en näringspark vid den kommande nya motorvägen. Slutet på det hela blev att Mr Li köpte bensinstationen, utan diskussion och till det pris Karl-erik begärt.
För området kring nuvarande shoppingcentret hade Mr Li gigantiska planer.
– Han skulle anlägga tre gator, en upplevelsegata, en för försäljning och en för turister.
På första gatan vill han bygga en kopia på ett 5000-årigt tempel, där munkar skulle utbildas.
– Han tänkte sig busslinjer från Frankrike, Spanien , Italien... Det skulle bli som att vallfärda till Jerusalem.
Karl-erik Brink själv skissade på anläggningarna, bland annat en motorvägsbro i form av en kinesisk drake, vilket fick Trafikverket att ringa och fråga vad de höll på med ....
Han minns att det handlade om investeringar på en halv miljard, men att kontakterna med kommunen haltade.
– Mr Li gjorde affärer genom att ta i hand. När de svenska kraven på ritningar kom kände han sig förnedrad.
Ser man i protokollen märker man hur kommunen gång på gång tar upp kravet på information och föreslår ett ramavtal för att starta detaljplanearbete.
Men så långt kom inte projektet. Det hela rann ut i sanden, när Mr Li fick kontakt med en hotellägare i Älvkarleby som lyckades rikta det kinesiska intresset dit. Det är det numera rikskända Dragon Gate, där Li Jingchun skulle skapa en svensk-kinesisk mötesplats med museum, tempel och Kung-fuskola – alltså ungefär samma koncept som han talade om i Tanum – men som efter stora investeringar blev stående tomt.
– Han hade problem och fick böter. Han klarade inte svenska krav på sådant som byggställningar, berättar Brink om turerna kring Dragon Gate.
Men under den tid Tanum befann sig i Mr Lis fokus blev Karl-erik Brink hans svenske marknadsförare. Han var ständigt nerringd.
– Jag reste runt och höll föredrag och tog emot delegationer. Eftersom jag ansågs vara den som hade största energin skulle alla som ville ha kontakter med Mr Li först tala med mig.
Många var intresserade av att etablera sig i närheten av China Town, är hans intryck. Teve var på gång med en dokumentärfilm om hur en miljardär kommer till ett litet samhälle, köper bensinstationen och startar en utveckling.
– Stina Gardell var här och filmade flera timmar, bland annat mig.
Men även filmprojektet lades ner när Mr Li riktade intresset mot Älvkarleby.
Karl-erik Brink berättar att fick frågan hur han kunde marknadsföra något som egentligen inte var någonting alls.
– Men så länge jag jobbade för projektet måste jag tro på det; vad jag sedan tänkte var en annan sak.
– Jag jobbade hårt det året och jag fick ofta betala när vi tog emot folk som jag körde runt. Det försvann pengar för mig. Men det var ändå en stor upplevelse att få vara med om det här.
Upplevelsen förde honom inte bara med begeistrade kinesiska besökare till platser som Elgafallet i Bullaren utan tog honom också till Shanghai och besök på Mr Lis stora industriområde, där han gjort sig sin förmögenhet på myggmedel.
Men någonstans kring Kinaresan började kontakterna ebba ut. James blev beordrad att stanna kvar i Kina och Mr Li började intressera sig för hotellet i Älvkarleby.
” Mr Li förklarade att han var här för energins skull Karl-erik Brink kontaktperson i Tanum
Ett av de kinesiska projekten sattes dock i verket i Tanumshede; den kinesiska affären i Hedemyrs gamla butikslokaler vid Affärsvägen.
– Vi hade en jättestor invigning med orkester utanför. Det kom 750800 personer. Försäljningen var bra, minns Karl-erik Brink.
Lisbet Svedberg, som tidigare arbetat på Hedemyrs, tog sig an arbetet med den nya affären tillsammans med en kollega.
– Det var helt fantastiskt. Vi åkte till Kina och köpte in varor, allt möjligt – husgeråd, skor och kläder. Men det var inte riktigt så enkelt som det låter, även om vi fick en kontaktperson som kunde olika språk. Mr Li kunde ingen engelska.
Det kärvade med transporterna. Det kom varor som Lisbet Svedberg inte beställt. De tvingades hyra lagerlokaler på byn och det skapade oförutsedda utgifter. Butiken stängde efter ett par år.
– Mr Li var nog litet före sin tid. Det var många kulturkrockar med den svenska byråkratin, säger Lisbet Svedberg.
Tror då hon att en Kinaby skulle haft lättare att klara konkurrensen än nuvarande köpcentret?
– Svårt att säga, men jag tror litet på det. Kommunen kunde ha varit litet mera tillmötesgående.
– Att en kines kom till Tanum och ville etablera sig var inte vanligt. De grundade allt de gjorde på Feng Shui-filosofin.
– Vi var ganska skeptiska. Bland annat ordnade vi ett seminarium med Kinakännare där också allmänheten var inbjuden, säger Clas-åke Sörkvist, som då var kommunalråd (C).
– Det hela rann ut i sanden. Vi lade inte ner mycket pengar på det. Det handlade kanske om 10 000 kronor.
Med tanke på hur det gått på andra håll, som med hotellet i Älvkarleby eller den tillverkningsindustri i Norrland som Mr Li också planerade, tror han det var bra att kinesernas intresse för Tanum slocknade. Uppgifter i böcker som skrivits efteråt säger bland annat att Mr Li sett en karta över Skandinavien och fastnat för formen: Området såg ut som en drake med munnen i Tanum. Där borde finnas goda energier.
Det kommunala arkivet vittnar om flera kontakter mellan Tanums kommun och framför allt James Shi men även med Eddie Chen, kontakt i Kina för Invest in Sweden Agency( Myndigheten för utländska investeringar i Sverige).
Det kinesiska bolaget förklarar våren 2003 att det vill köpa 30 hektar mark för projektet, som ska omfatta Shaolinemptel, Kung Fu-skola, lågprisvaruhus, byggvaruhus och möbelvaruhus. Med mera. Vid ett möte med kommunen i augusti förklarar James Shi att företaget vill ”flytta Kina till Sverige” genom att bearbeta den europeiska exportmarknaden från Tanumshede.
Planerna framstår i näringslivssekreterare Kerstin Danielssons anteckningar som mycket stora: 50-100 anställda i det som James Shi vill kalla Kina By istället för China Town, och lika många i
shoppingcentret. 500 företag ska vara involverade och besökarantalet uppskattas till 500 000 per år. Men vid ett uppföljande möte framstår att grossistmarknaden är James Shis egen vision, som han inte vill att de andra för vidare till Mr Li.
I september lämnar Kerstin Danielsson en lista till Lizi Development Group över vad kommunen behöver information om, bland annat exakt placering för byggnader, vilka verksamheter som ska finnas, hur parkeringsfrågan ska lösas och så vidare. Brevet översätts till kinesiska och sänds till bland andra Mr Li.
I mars åter efter skriver James Shi till Tanums kommunledning. Han säger att företaget behöver hela den tillgängliga markytan i näringslivsparken, 17 hektar, och hade önskat att företaget kunnat få den gratis. Han har dock förstått att det inte är möjligt och erbjuder därför en krona per kvadratmeter, det vill säga 170 000 kronor. Kommunen svarar ett par veckor senare att priset bestäms i det ramavtal kommunen vill sluta och som också ska omfatta andra investeringar. Längre kommer aldrig projektet. Parallellt har Mr Li planerat för en tillverkningsindustri i Överkalix; också det rinner ut sanden.
– Med facit i hand är det svårt att se hur det kunde ha blivit något. Han försökte ju på flera platser och det lyckades inte, säger Ulf Björkman, kanslichef i Tanum när det begav sig.
– Men vi såg det som en möjlighet och tog emot dem med öppet sinne. Vi visade näringslivsparken och träffade James Shi flera gånger. Vi ordnade också ett seminarium med en tidigare kulturattaché i Kina för att undvika kulturkrockar.
Från kommunens sida uppfattades planerna som seriösa, särskit som Invest in Sweden Agency var inblandat. Däremot satsade kommunen inte en massa pengar i att till exempel bygga ut infrastruktur, förklarar Ulf Björkman.
– Vi skrev att vi inte kunde ge bort mark men att vi var villiga att träffas och diskutera mera än mark. Men det kom inget svar.
– Jag vet inte hur välgrundad affärsidén var. Kinesiska staten ville att Kinas affärsmän skulle investera utomlands, men kanske överraskades de av hur det svenska samhället fungerar. De trodde nog att det skulle gå lättare, säger Ulf Björkman och berättar att den kinesiska butiken bland annat tvingades skicka tillbaka elprodukter som inte hade den säkerhetsmärkning som krävs.
– Alla kontakter med Mr Li gick också via James Shi och vi var inte helt säkra på att han vidarebefordrade allt rätt till Mr Li.
Men när kommunen lät översätta ett brev till kinesiska och skickade direkt till Mr Li kom inget svar, säger Ulf Björkman.