”Det är farligt att polarisera kulturarvet”

Ivilken grad bör politiker lägga sig i vårt kulturarv? Frågan har aktualiserats i USA sedan amerikanska städer börjat omvärdera sitt historiska arv med politiska beslut.

Nyligen kom jag hem efter att ha deltagit i ett akademiskt seminarium i den lilla universitetsstaden Davidson i North Carolina, som var en av de sydstater som slogs för slaveriets bevarande under inbördeskriget. I dag är delstaten hem till en substantiell del av USA:S afroamerikanska befolkning, liksom USA:S andra största finansiella centrum, staden Charlotte.

I ett Sverige som älskar att kopiera amerikanska trender faller de södra delstaterna ofta utanför radarn. Men södern är så klart lika mycket USA som New York eller Kalifornien. Samtidigt pågår här det som kan beskrivas som ett amerikanskt kulturkrig.

I början av juli beslutade staden Charlottesville i grannstaten Virginia att inte längre fira den amerikanska grundfadern Thomas Jeffersons födelsedag. Belsutet motiverades med att Jefferson, trots att han är upphovsmannen till USA:S självständighetsförklaring 1776 och född i Virginia, också var slavägare. I samband med beslutet meddelade stadens afroamerikanska borgmästare att det var ett viktigt steg för att nu berätta amerikansk historia ur ett “svart perspektiv”. Beslutet har samtidigt väckt motreaktioner, inte minst från akademiskt håll.

Trots att USA har en lång historia av att blanda etnicitet och politik är beslutet oroväckande. Dels för att politiska budskap som motiveras med etniska förtecken alltid polariserar och väcker motreaktioner, men också för att Thomas Jeffersons idéer som inte bara byggt det moderna USA, utan hela vår liberala demokrati, nu offras på korrekthetens altare.

Jefferson såg mänsklig frihet och jämlikhet som okränkbara principer och skapade genom sin politiska talang vägarna för att uppnå den. Hans skrifter hör till de viktigaste urkunderna för de liberala principer som byggt stora delar av västvärldens politiska system. Inget av detta förmildrar det faktum att Jeffersson också ägde över sex hundra slavar och förmodligen hade ett sexuellt förhållande med en av dessa, Sally Hemings.

Ska vi långsiktigt skydda den liberala demokratin är minnet av personligheter som Thomas Jefferson viktigt, inte bara för USA, utan för hela världen. Det kräver samtidigt att vi accepterar att historiska personer inte är gudar eller gudinnor utan verkade i den tid de levde. Alternativet är att rensa ut vårt kulturarv på saker som inte fyller våra krav på politisk korrekthet. Det är betydligt mer skrämmande.

Man kan tänka på vad en sådan inställning skulle innebära för Sveriges kulturarv. Ska Carl Larssons fris över Gustav Vasa på Nationalmuseum målas över på grund av kungens tyranni mot smålänningar? En mångfaldskonsult kan säkert fylla väggen med något betydligt mer passande.

Vi får aldrig reducera vårt historiska arv till endast en propagandamaskin för dagens åsiktskorridor. Tvärtom är det precis i mötet mellan våra ideal och människans konstanta oförmåga att leva upp till dem som gör historia relevant. Thomas Jeffersons liv och gärning är utan tvekan ett exempel på detta.

”

Vi får aldrig reducera vårt historiska arv till endast en propagandamaskin för dagens åsiktskorridor.