Trion Groupa levererar ackordlös folkmusiktradition
Förutom konstutbildning har Gerlesborgskolan en rad kulturaktiviteter under sommaren. Under onsdagen stod trion Groupa på programmet.
Låtar som spränger fram ur luftiga improvisationer: en här – en där, som gula kantareller i en snårig och dunkel barrskog.
Edén/simonson/isungset gör entré iklädda kulört blommiga skjortor, men deras musik är allt annat än gräll; mustiga toner av ockra och jord, mossa och lav slingrar sig genom luften i rökiga visioner.
Samtliga medlemmar i
trion har en drös intressanta instrument i sin medhavda samling. Låt oss börja med Mats Edén, som spelar viola d’amore, en liten hardingfela av modell 1750, samt viola. Edén är full av jävlar-anamma på scen och eggar så igång sina kollegor.
Jonas Simonson står jordnära på vänsterkant och trakterar flöjt, altflöjt, Månmarka (en variant av en härjedalspipa) samt diverse sälgflöjter. Altflöjten gifter sig fint med resten av ensemblen och skapar en varm och bred ljudbild. Jonas Simonsons spel på den minsta sälgflöjten är oemotståndligt svängigt i kombination med Terje Isungsets mungiga och tillsammans skapar de i framförandet av en halling något som bäst beskrivs som folkmusik-techno.
Isungsets variationer på mungigan är många – han mejslar tålmodigt fram nya detaljer i frasering, artikulation och tonbildning och det är med betoning på lek som han skapar alla sina ljud under kvällen. Han ler mot de andra och drar iväg med mungigan, eller med de stenar han prydligt satt på ett bord och mickat upp. Marschtrumman – inköpt från en norsk marschorkester – skänker ett dovt, mullrande djup som känns i hela kroppen på ett sätt som skandinavisk folkmusik sällan gör i sitt diskantrika universum (tänk 50 fioler i allspel).
Medhavda ljudteknikern Johannes
Lundberg är ingen liten del av Groupas sound – ljudbilden har ett brett omfång i register, stort ös och samtidigt detaljrikedom. Terje Isungset kan lugnt plocka med sina trä-chimes och veta att det går fram till publikens spetsade öron, och det är särskilt Isungsets slagverk som skapar känslan av 3D i trions musik. Ljudbilden är omslutande och multidimensionell, de musikaliska arrangemangen är cirkulära kreationer där både början och slut suddas ut till ett kontinuum.
Att trion inte innehåller något ackordinstrument är befriande. Musiken blir på så vis mer arkaisk, med rötterna i myllan och vår ackordlösa folkmusiktradition – men simultant skapas också ett mer modernt, fritt och tillåtande utrymme för dissonanser melodiinstrumenten emellan. Alla toner har likvärdig ställning gentemot varandra och däri kan improvisationerna vackert gnisslas och stretas, ackompanjerade av Isungsets rassel och pling.