Nuntorp lever upp med nya kunskapshungriga elever
Efter drygt två år utan gymnasieutbildning fylls lokalerna på Nuntorp återigen av naturbruksintresserade elever. I måndags startade en ny termin, i ny regi och de 35 elever som börjat håller på att finna sig tillrätta.
– Det känns skönt att vara igång, men det är också lite nervöst i början innan man lärt känna alla, säger Tess Ekström, som ser fram mot lektionspassen med häst, eftersom hon vill bli ridande polis.
Men denna dag är det fordon- och maskinkunskap som står på schemat. Tjejerna och killarna har fått sätta tänderna i en motorsåg och plocka isär och ihop den.
– Jag säger till dem att ta bilder med mobiltelefonen så att det blir lättare att skruva ihop. Vi börjar med den enklaste möjliga motorn, en tvåtaktsmotor, som sitter i motorsågen. Sedan blir det mer avancerat, med en traktormotor. Men man får ju börja någonstans, säger läraren Hans Jonsson, som tycker det är väldigt roligt att naturbrukslinjen kommit igång igen.
Ungdomarna jobbar på
i grupper, hjälps åt och småpratar medan motorsågen får alla bitar på plats igen. Första dagarna har annars gått åt till att socialisera sig med andra elever, lärare och personal. 27 av eleverna går naturbrukslinjen och resten tillhör gymnasiesärskolan.
– Vi hör ju från folk här på slätten att många är glada att gymnasiet startat igen. Det är viktigt att vi utnyttjar närheten till branschen, som i sin tur söker efter utbildat folk. Söktrycket var stort, drygt 60 stycken, och vi kan garantera att alla får jobb efteråt, säger Carl-göran Strutz, som började sin nya rektorstjänst 1 augusti.
Men han säger
också att förutsättningarna för att driva naturbruksutbildning ändrats snabbt.
– Det räcker inte längre med att man kan hålla i en högaffel. Därför är det så viktigt att eleverna får mycket praktik och att vi gör många studiebesök på lantbruken. Förutsättningarna för oss är också gynnsammare jämfört när skolan var i regionens regi. Vi har inga egna djur eller dyra maskiner.
Det finns maskinfirma där som skolan hyr in sig och mjölkproduktion på gården, så man behöver inte göra några dyra investeringar eller ha djurhållning som kräver tillsyn dygnet runt.
– Jag betalar bara för elevtid. Däremot är det tuffare så sett, att vi som bolag har en strikt budget vi måste följa.
En annan sak som är positiv, enligt Carl-göran Strutz, är att många lärare från den gamla tiden valt att fortsätta, bland annat fordonsoch redskapsläraren Hans Jonsson och Caroline Westman, lärare i naturbruk och djur, som tidigare jobbade som instruktör i ladugården.