”Vi ska ha bondestolthet i vårt land och ordet bondeskam ska förvisas”

Redan på Sokrates och Platons tid diskuterade man demokratiaspekten ur ett samhällsperspektiv. Vi talar om cirka 400-talet före Kristi födelse. Nu, 2 500 år senare, är frågan lika aktuell som då att diskutera.

Det finns givna spelregler i ett modernt demokratiskt samhälle. Alla som har rösträtt går var fjärde år till val och röstar fram dem som de finner bäst lämpade att föra deras talan. Det representativa demokratiska system vi har innebär alltså att de som väljs till politiska uppdrag nationellt, regionalt och i kommunen är representanter för folkviljan. De här representanterna är beslutande organ i den politiska struktur vi har – i kommunen kommunfullmäktige och de olika styrelserna och nämnderna. Runt sig har man en förvaltning med tjänstepersoner som tar fram underlag, så att de folkvalda kan fatta beslut med hänsyn tagen till lagstiftning och professionell kunskap. Besluten verkställs sedan av förvaltningen. Den tredje makten i ett samhälle som vårt är att det finns journalister och massmedia som granskar makthavarna.

Precis så har det gått till när beslut togs om att tillfälligt stänga ett särskilt boende i Lysekils kommun. Beslutet togs av politiker på grundval av professionens bedömning, då det inte fanns förutsättningar för en säker och ändamålsenlig vård och omsorg så som socialtjänstlagen och hälso- och sjukvårdslagen föreskriver. Förvaltningens tjänstepersoner verkställde beslutet utefter de givna förutsättningarna med ambitionen att det skulle ske på bästa möjliga sätt för de boende och deras anhöriga.

Vår reflektion kring

den här frågan handlar om det efterspel den fått. De spelregler som är givna i vårt demokratiska samhälle befinner sig på ett sluttande plan i just den här frågan. Politiker får allvarliga hot under privata vistelser i sammanhang där de inte utför sina politiska uppdrag. I media har det förekommit publicering av mailkorrespondens rakt av utan att efterfråga alla inblandade parters bild. Personer namnges och hängs ut så att det i sociala medier blir fritt spelrum för ryktesspridning med falsifierad, fragmentarisk och osaklig information som grund. Egna ”sanningar” skapas och sprids på ett sätt helt utan motstycke.

Är det så

vi vill ha det i vår kommun? Är det här det samhälle vi uppmuntrar den kommande generationen att engagera sig i? Den kommande generationen som vill agera politiker eller utbilda sig till att arbeta i politiskt styrda organisationer. Att räkna med att priset blir högt på både ett privat och ett professionellt plan. Om du engagerar dig politiskt ska du vara fullt beredd på att utstå personangrepp, glåpord när du går på stan eller till och med hot när du lyssnar på en konsert. Att du som tjänsteperson får räkna med hundratals, i tonalitet aggressiva, mejl efter att du verkställt det politikerna beslutat.

Ja, kanske du säger. Det är så här det går till. Det är så här det ska vara om man beslutar fel.

Nej, säger vi. Utifrån en fastställd demokratisk ordning har beslutande politiker, utifrån tjänstepersoners underlag, kommit fram till att den bästa lösningen ur ett större samhällsperspektiv är en annan än den mindre gruppens önskningar. Det kanske ändå är den politiska tågordning vi vill värna i vår kommun – snarare än att det blir de mindre, men högst ljudande grupperna, som utanför vårt demokratiska system får sina önskningar, krav eller behov tillfredsställda.

Som förtroendevalda

politiker och tjänstepersoner har vi självklart ett stort ansvar för att ha en dialog med dem vi finns till för – alla ni som lever och verkar inom Lysekils kommuns gränser. Men vi måste också värna det demokratiska system vi har i Sverige. Och inte minst måste vi ha respekt för varandras roller och att vi håller en respektfull ton i det offentliga samtalet.