Mårtens kista
Under sommaren 1669 hade Mårten Thoresson varit hemma i Skälleröd i Munkedal för att vila sig ett tag efter några långa resor, men i augusti var det dags att åka ut igen.
Mårten Thoresson sa farväl till föräldrar och bror Jakob, tog sin sjömanskista och gav sig av till Fredrikshald (nuvarande Halden) för att därifrån segla till England och söka sin lycka.
Skeppet avseglade, men innan det ens kommit ut ur Svinesund, började Mårten bli sjuk. Han kände sig till sist så dålig att han bad att bli avsläppt och skepparen lät honom gå iland på Kjeøya. Och längre kom han aldrig, för där hittades han så småningom död och upphängd i ett träd. Kistan var borta.
Så blev det december. En kväll kom två män in i en ölstuga i Uddevalla. Värdinnan frågade var de kom ifrån och då svarade en av dem – Rasmus Börgesson hette han – så här: ”Wi äro komne i skada för en karl i Norie, jag slog till honom med en kanna så han dånade och då han sprang upp igen och skar åt Jörgen med en knif, slog Jörgen till honom med en järnljusstake så att han dödde.”
Detta skulle ha skett i en ölstuga i Norge. Liknande vittnesmål kom in till länsman från andra personer så man beslöt att slå till mot gården där Rasmus, Jörgen och Jörgens hustru höll till, hemma hos Rasmus bror Erik i Måröd (numera Hjärtums Måröd). I stugan hittades en del saker som varit Mårtens, och så blev de tre norska flyktingarna dragna inför tinget, i mars 1670.
Tre personer vittnade om att de fått höra samma berättelse av Rasmus och Jörgen, bland andra Rasmus moder som sa att hon frågat vad det varit för en karl de slagit ihjäl och att Rasmus svarat ”Det var en sjöfararekarl”. Nu nekade de och påstod att det där med dödandet, det var bara påhitt. Däremot måste de ju erkänna att de tagit kistan.
Rasmus berättade hur det hade gått till. Han bodde då i Røsnes, någon kilometer från Sponvika och Kjeøya. En dag skulle han ro ett lass med ved till Sponvika och fick då se en sjömanskista som stod på en berghäll på Kjeøya, ner mot vattnet. På kvällen berättade han detta för grannen Jörgen och tillsammans rodde de till Kjeøya, gick iland och hämtade kistan och en säck som det låg linnekläder i.
Någon man, vare sig död eller levande, hade de inte sett till, påstod Rasmus. De gömde tjuvgodset hemma i Røsnes, men rörde det inte. Ett par dagar senare hade de rott tillbaka till Kjeøya och gått till den döde mannen som hängde i trädet och ur hans ficka hade de tagit kistnyckeln. Väl hemma igen hade de låst upp kistan och delat upp bytet. De delade på 6 ½ Dictuner (dukater) och 4 Riksdaler och då fick de en summa som motsvarar ungefär 8 000 kronor i dagens värde.
Vidare tog de var sitt par blåa byxor och en var sin lärftsskjorta och lite andra kläder och persedlar. Dukaterna växlade de inne i Fredrikshald. Jörgen gav sin mor lite pengar och Rasmus gav sin fru lite.
Men man var dem på spåren, som sagt, eftersom de växlat dukater. Det var ju stora pengar. En dag kom Jörgens mor springande hem till Rasmus och ropade: ”Kom och tag godset därifrån, i morgon kommer de och rannsakar där efter så vi blir slätt förlorade!” Rasmus skyndade med och de hjälptes åt att försöka sänka kistan i sjön med två stora stenar men den ville inte sjunka. Bäst att fly. Tidigt nästa morgon rymde Jörgen, hans hustru och Rasmus till Sverige.
Tingsrätten förstod ju att Rasmus utelämnat en hel del i sin berättelse – först hade han till exempel sagt att de inte sett till någon man, men sen berättade han att de rott tillbaka och hämtat kistnyckeln i den hängdes ficka. Jörgens hustru kunde berätta att Jörgen stått vid stranden och sett hur skeppet till England gått ut men stannat vid Kjeøya och satt iland en man med resgods. Så hela saken var säkerligen planerad redan från början. Och mordet hade de ju redan erkänt för andra flera gånger även om det troligen inte gick till så som de sagt utan skedde på ön genom överfall och hängning.
Jörgen och Rasmus dömdes till döden, medan Jörgens hustru kom undan med kåkstrykning (att bli piskad) och landsförvisning.
Källa: Tunge, Stångenäs, Sörbygdens och Sotenäs häradsrätt AIA:1 (1660-1675)
Not: Värdet på dukaterna är uträknat med ledning av denna källa: Edvinsson, Rodney, och Söderberg, Johan, 2011, A Consumer Price Index for Sweden 1290-2008, Review of Income and Wealth, vol. 57 (2), sid. 270-292.