Udevallaklubben går mot trenden när svensk friidrott tappar de unga
Vm-guld och Vm-silver. Den svenska friidrotten är het igen – men inom förbund och många klubbar finns en oro kring utvecklingen.
Bohusläningen har tagit del av statistik som Nyhetsbyrån Siren har begärt ut från Riksidrottsförbundet. Den visar en tydlig minskning av registrerade träningstillfällen för utövare mellan 7 och 20 år.
– Jag tror mycket beror på den ökade konkurrensen med lagidrotter som handboll och fotboll, säger ordföranden i Bohuslän-dals friidrottsförbund, Lillemor Rönnbrant till Bohusläningen.
Två Vm-medaljer kan
bidra till att väcka ett större intresse för sporten, men enligt Daniel Bergin, som är barn- och ungdomsansvarig på Friidrottsförbundet, har exponeringen i de stora tv-kanalerna inte längre lika stor betydelse för ungas val av fritidssysselsättning. Det finns annat som kan förklara tappet.
– Vi har haft en generell utveckling i samhället mot att barn och unga idrottar mindre i organiserad form. Friidrotten har tidigare legat väldigt högt i statistiken, säger han till Siren.
För 15 år
sedan, då svensk friidrott upplevde en verklig storhetstid, kunde landets föreningar registrera över 1,7 miljoner deltagartillfällen vid träning eller tävling i åldrarna 7-20 år.
Sedan har det gått utför. I fjol låg samma siffra på drygt 1,2 miljoner – en minskning med cirka 30 procent.
Statistiken som nyhetsbyrån sammanställt visar att det under perioden 2004-2018 bara är distrikten Södermanland och Västmanland som kan redovisa ökande siffror. Sedan 2011 har trenden vänt på pojksidan i många distrikt, medan tappet fortsätter på flicksidan.
Men även om trenden är tydlig finns det ljuspunkter och en finns i Uddevalla.
– Det är tvärtom hos oss. Vår förening har aldrig varit så många totalt eller så många tjejer som nu och det är tjejsidan som växer mest, säger tränaren Benjamin Åberg.
Hälle IF har just nu 170 ungdomar i träning, klart mer än häften är tjejer.
Vad är tricket som gör att ni lyckas?
– Vi har jobbat rätt hårt mot skolor och dessutom lyckats skapa ett klimat i klubben där alla känner att de är lika viktiga, säger Åberg som dock gärna skulle se en större tillströmning av killar. Även han uppfattar konkurrensen av lagidrotterna som den främsta orsaken liksom att många väljer att satsa på en idrott mycket tidigare än förr, säger han.
Han tror att samverkan mellan idrotterna kan gynna alla.
– Vi har några killar och tjejer som kombinerar friidrotten med andra idrotter. Man ska inte specialisera sig innan 16-årsåldern. En bra bredd och grund ger bättre förutsättningar oavsett vad man till slut väljer att satsa på.
Friidrottsförbundet pekar på
samma
sak.
– Har du tränat en eller två andra sporter innan har du förmodligen sprungit, hoppat eller kastat i någon form, och det kan du ha nytta av inom friidrotten. På så vis är det inte lika viktigt för vår del att få tag i de yngsta barnen först för att kunna behålla dem längre upp i åldrarna, säger Daniel Bergin till Siren.
Lillemor Rönnbrant säger att flicksidan rent generellt är starkast i distriktet vilket bland annat märks på startlistorna i DM. Hon framhåller också vikten av att samverka, till exempel inom distriktet.
– Det finns ju många olika, klubblösa projekt där man specialiserar sig på olika grenar och samlar utövare i till exempel höjdhopp och häcklöpning med lyckat resultat.
– Det blir ju mer av lagidrott där man får träna med flera andra istället för att träna var för sig ute i klubbarna. Det finns en bred tränarkompetens i distriktet och det är ju bra att jobba gemensamt.