Nytt re­kord för an­ta­let gäst­nät­ter i som­mar

Bohusläningen - - Sidan 1 - Ar­vid Brand­ström ar­vid.brand­s­[email protected] 0526-62400

Bo­hus­län: An­ta­let gäst­nät­ter för ho­tell, stug­by­ar och vand­rar­hem i Bo­hus­län har ökat till re­kord­ni­vå­er i som­mar. Det visar pre­li­mi­nä­ra siff­ror som ta­gits fram av Tu­ristrå­det i Västsve­ri­ge. ”Den väst­svens­ka be­söksnä­ring­en är fort­satt stark”, sä­ger vd Fred­rik Lin­dén.

I över sex år har 82-åri­ge Ol­le Nor­din levt med ba­ra ett ben. Hans högs­ta öns­kan är att få hjälp med bo­stads­an­pass­ning för att kun­na kän­na sig själv­stän­dig och ut­an räds­la kun­na ta sig ut ur hu­set. Men ef­tersom han in­te äger mar­ken hu­set står på sät­ter re­gel­ver­ket stopp och han ne­kas hjälp med an­pass­ning från kom­mu­nen.

Från bad­rums­fönst­ret kan Ol­le Nor­din se sin brev­lå­da. Där­för rul­lar han in på klin­ker­gol­vet var­je dag för att för­sö­ka se vad brev­bä­ra­ren har med sig. Om det lik­nar re­klam stan­nar han in­ne. Är det ku­vert kän­ner han sig tvung­en att ta sig ut.

– Är det blå­sigt el­ler halt vå­gar jag in­te. Ram­lar jag blir jag som en fisk på land, sä­ger han.

När han går ut re­ser han sig från rull­sto­len med hjälp av kryc­kor. Se­dan rör han sig mot trap­pan och hål­ler kryc­kor­na i ena han­den och grep­par räc­ket med den and­ra. För­sik­tigt hop­par han ner, trapp­steg för trapp­steg. I som­ras ram­la­de han vid ett lik­nan­de för­sök och slog sig så il­la att han fick hjärn­skak­ning.

Det var på bak­si­dan av hu­set där han två da­gar ti­di­ga­re fått ett par ske­nor att kö­ra rull­sto­len på, men de vå­ga­de han in­te an­vän­da. De le­der rakt ut i högt gräs och dess­utom har han ingen­ting att hål­la sig i om han skul­le an­vän­da dem.

Så när han skul­le ta sig ut i träd­går­den med kryc­kor hal­ka­de han. Lyck­ligt­vis var hans barn på be­sök och kun­de hjäl­pa ho­nom. Men ef­ter hjärn­skak­ning­en går Ol­le Nor­din ba­ra ut för att häm­ta sin post, nå­got an­nat vå­gar han in­te.

– Många da­gar hop­pas jag att det in­te kom­mer någ­ra brev, sä­ger han.

Det var i feb­ru­a­ri 2013 som han drab­ba­des av smär­ta i be­net. Han und­ra­de om han ha­de stött i nå­got, men det ha­de han in­te. Da­gen där­på ha­de han fort­fa­ran­de ont och tog smärt­stil­lan­de in­nan han gick och la sig.

– Se­dan vak­na­de jag på mor­go­nen och ha­de fruk­tans­värt ont.

Då ring­de han 112 och am­bu­lans till­kal­la­des. I vän­tan på am­bu­lan­sen tog han sig till fäll­sto­len i ves­ti­bu­len. Där satt han tills han såg am­bu­lans­per­so­na­len ge­nom fönst­ret. Då säc­ka­de han ihop och vak­na­de först fy­ra dygn se­na­re – med ba­ra ett ben. Det vi­sa­de sig

se­na­re att han ha­de drab­bats av blod­för­gift­ning.

I dag be­skri­ver han sig som en ”halv gub­be”. Blod­för­gift­ning­en gjor­de hans nju­rar då­li­ga, där­för åker han till Näl på di­a­lys var fem­te vec­ka. Han är blind på ena ögat och ena lung­an fun­ge­rar knappt.

– Den tar mest plats i bröst­kor­gen.

Ef­ter olyc­kan skul­le Ol­le Nor­din få en hiss till hu­set, men när kom­mu­nen fick re­da på att Ol­le Nor­din in­te äger mar­ken som hu­set står på av­slogs his­sen. Han äger dock hu­set, men ar­ren­de­rar mar­ken. Det har han gjort se­dan han själv bygg­de hu­set i bör­jan av 90-ta­let.

I hans ar­ren­de­av­tal står: ”Ar­ren­det gäl­ler rätt till bo­en­de i nyupp­fört hus på går­dens ägor, samt rätt att nytt­ja mark ef­ter be­hov”.

– Kom­mu­nen sa att jag in­te äger fas­tig­he­ten och det kun­de jag ju in­te ne­ka till, men hu­set är mitt.

Ol­le kal­lar sig för en ”en­sit­ta­re”.

– Det är en som äger sitt bo­en­de som är upp­fört på ofri grund.

Ef­tersom Ta­nums kom­mun in­te an­ser att Ol­le Nor­din har rätt till att bo­stads­an­pas­sa sitt hus, blev han ne­kad his­sen och nu har han ham­nat i sam­ma dis­kus­sio­ner kring en ramp som han vill ha. Från kom­mu­nens si­da vill man in­te kom­men­te­ra det en­skil­da fal­let men kan sva­ra på vil­ka reg­ler som gäl­ler ge­ne­rellt.

– Om man äger en bo­stad och har ett be­hov av an­pass­ning av den, då kan man an­sö­ka om bo­stads­an­pass­nings­bi­drag. An­sö­kan kan kom­mu­nen ta be­slut om att be­vil­ja el­ler av­slå ut­i­från gäl­lan­de re­gel­verk. Vid ett av­slag kan be­slu­tet över­kla­gas, sä­ger Fred­rik Karls­son, om­rå­des­an­sva­rig på Ta­nums kom­mun.

Ol­le Nor­din är dock oför­stå­en­de till det och för­kla­rar att han har en an­strängd re­la­tion till fas­tig­hets­ä­ga­ren.

– Kom­mu­nen vill att jag ska skaffa

till­stånd från fas­tig­hets­ä­ga­ren. Men en­ligt ar­ren­de­av­ta­let har jag rätt att nytt­ja mar­ken ef­ter be­hov och mitt be­hov är att få en ramp.

– Jag kom­mer in­te ut, jag kan in­te ens gå ut och sät­ta igång ro­bot­gräs­klip­pa­ren.

Att kun­na klip­pa grä­set är in­te det en­da som Ol­le Nor­din vill gö­ra i träd­går­den. Från sitt kök pe­kar han på en bänk un­der ett äp­pel­träd.

– På den si­dan gas­sar so­len he­la da­gen. Med en ramp ha­de jag kun­nat sät­ta mig där med en mac­ka och en kaf­fe­ter­mos. Och jag ha­de kun­nat ploc­ka äpp­le­na från trä­det.

Ol­le Nor­din sä­ger att han tän­ker ta ären­det till tings­rät­ten.

– Jag har be­hövt brå­ka med kom­mu­nen se­dan jag am­pu­te­ra­des. Men ad­vo­ka­ter kan jag in­te an­vän­da mig av och det är en eko­no­misk frå­ga.

Han öns­kar att han kun­de ta sig ut i träd­går­den med en mac­ka och en ter­mos.

I som­ras ram­la­de Ol­le och fick hjärn­skak­ning när han gick ut­an­för hu­set.

Ol­le Nor­din har va­rit be­kant med Ta­num i he­la sitt liv då hans far­far job­ba­de som sten­hugg­ar­bas.

Ol­le Nor­din hop­pas att han in­te ska få nå­gon post, så att han slip­per gå ut.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.