Billigaste knepet ger din altan längre liv
Barfotaspring, toffeltramp och stövelklamp – ett trädäck ska palla allt. Ann Karin Rittmo och Göran Ottosson behandlar sin altan med roslagsmahogny. Träexperten Johan Fröbel ger sina bästa tips på underhåll.
Ann Karin Rittmo och Göran Ottosson bor idylliskt i ett hus i Sundstorp, ett par mil öster om Kungsbacka. Altanen i tryckimpregnerat trä har ungefär tio år på nacken. Den är utsatt för hårt slitage och måste tåla tuffa tag, särskilt som den leder fram till ytterdörren. In och ut till nya grillplatsen, fram och tillbaka med leriga kängor.
Men när Göran började gå på altanen med broddade skor stod han inte högt i kurs.
– Nej, det var inte populärt, säger han med en menande blick på Ann Karin.
Förra sommaren fick altanen ligga i träda, ingen orkade bry sig om den. Därför blev den såphal att gå på i vintras.
– En dag fick jag nog och gick loss med högtryckstvätten. Jag vet att det inte är bra för träfibrerna, men jag ville inte trilla och bryta mig, säger Ann Karin.
I vår har skadan reparerats. Göran och Ann Karin har skurat ordentligt och slipat mindre ytor med mycket påväxt, liksom trappsteg och räcken.
De första åren
i altanens liv gjorde de inte mycket mer än så. Tvättade, sköljde, lät torka och avslutade ibland med vatten och en tredjedels såpa.
– Jag tycker det är obehagligt att använda starkare grejer, men det kändes som om såpan gjorde att det blev mer påväxt, säger Ann Karin.
Senare följde några års efterbehandling med träolja innan de via en granne fick upp ögonen för roslagsmahogny, en metod som i århundraden använts vid målning av verandagolv, bryggor och bänkar som ska stå ute året runt. Blandningen består av en del ren trätjära, en del kokt linolja och en del balsamterpentin.
Göran förblandar trätjära och balsamterpentin i ett separat kärl innan han häller ner det i en dunk med tjära.
– Trätjäran är ju seg som kola, den rinner knappt. Men den klibbar inte och luktar gott – som gamla båthamnar, säger Göran Ottosson.
Ann Karin stryker ut roslagsmahognyn över de första brädorna. Nöjd med resultatet.
– Det blir ju rasande snyggt, en väldigt fin struktur som gör att ådrorna kommer fram. Tjäran döljer också det svarta och tråkiga, säger Ann Karin Rittmo.
Johan Fröbel är
chef för teknik och distribution på branschorganisationen Svenskt Trä och lite av en folkbildare i träkunskap. Han fördjupar sig gärna i till exempel frågan om vad som gör ett trädäck så extra utsatt. Svaret skulle kunna sammanfattas med nederbörd, solstrålning, smuts och fukt. Plus miljön runt omkring. Nedfall av jord, damm och pollen gör att det bildas mikrobiell påväxt och alger.
– Man kommer från trädgårdslandet med skitiga skor. Barn springer
på altanen med gräsvåta fötter. Det är klart att allt fastnar någonstans. Och bor man nära en trafikerad väg blir det mycket utsläpp, medan närheten till skog orsakar alger. Det är en naturlig process, säger han.
Flera faktorer påverkar vilken grad av underhåll trädäcket kräver. Som vilket virke den är byggd av och vilket skick det är i, hur ytan är behandlad tidigare och hur smutsig den är. Kortfattat kan man summera Johan Fröbels budskap som – hellre en mindre men regelbunden insats än enstaka, genomgripande behandlingar. Dåligt underhåll ger altanen kortare livslängd eftersom smuts binder fukt och ökar risken för mikrobiell påväxt.
– Vi rekommenderar att man skurar ytan med en terrassborste minst en gång per år. Det är precis som med vanliga fönster, de behöver också tvättas för att fungera som det är tänkt, säger han.
Johan Fröbel är ingen vän av starka kemikalier och specialprodukter för rengöring.
– Man kommer väldigt långt med såpa och varmt vatten. Såpa görs av tallolja och ger även träet en naturlig behandling.
Karin Rittmo i desperation plockade fram i vintras, är tabu i Johan Fröbels värld.
– Vi är helt emot högtryckstvätt i kombination med trä. Det tar för hårt på vårveden som är mer porös än den tåligare sommarveden. Man sliter bort fibrer och träytan blir räfflad som gitarrsträngar, säger han.
Själv har han en 19 år gammal altan i impregnerat trä som han aldrig har gjort annat än skurat regelbundet och rejält med såpa. Ingen olja, ingen terrasslasyr eller färg.
– Impregnerat virke har längst beständighet och är det absolut mest miljövänliga alternativet. Tillverkarna lämnar en 20-årig rötskyddsgaranti på virket till konsumenterna. Vill man skapa sig mer arbete börjar man olja in däcket, men för hållbarhetens skull är det inte nödvändigt, säger Johan Fröbel.
Det är en myt att tryckimpregnerad grön furu är miljöfarlig, påpekar han. Förr i tiden impregnerade man med krom och arsenik, men i dag använder impregneringsbranschen kopparbaserade medel. Om virket är träskyddsklassat enligt Ntr-systemet garanteras att det är framställt med godkända kemikalier enligt Kemikalieinspektionens regler. Produkterna står även under tredjepartskontroll.
mot röta och kräver egentligen inte mer än rengöring för att hålla. Däremot gör nederbörd och solstrålning att träet ändrar utseende med tiden. För att slippa en gråfärgad trall krävs behandling med till exempel träolja. Johan Fröbel är bekant med den gamla metoden med roslagsmahogny men anser att den främst lämpar sig för behandling av utvändiga panelbrädor.
– Hederlig gammal träolja fungerar fint. Helst någon av ett känt märke med dokumenterad effekt, säger Johan Fröbel.
Han passar samtidigt på att avliva myten om att man måste vänta ett år innan man kan olja in ett nytt trädäck. Med dagens impregneringsmetoder behövs ingen viloperiod, bara man väntar några veckor tills virket har torkat.
Oljans torktid är en viktig aspekt, enligt Johan Fröbel.
– Vänta med att olja in träet efter rengöring tills det är riktigt torrt och har en ytfuktkvot på högst 16 procent. Det brukar ta åtminstone en vecka på sommaren. Och olja aldrig när det är mycket pollen i luften eller när solen ligger på, utan välj en varm och gråmulen dag mellan maj och september. Allra bäst är semestern i juli, säger han.
Konsumenter väljer vanligen trall efter en sammanvägning av faktorer som hållbarhet och pris, miljömässighet och utseende. Men underhållet borde också vägas in, anser Johan Fröbel.
– Däcken blir ju större och större och det innebär mycket jobb. Man ska tänka på det när man bygger nytt – hur mycket tid och arbete man egentligen vill lägga ner på att hålla altanen i skick.