Bästa nya bilderböckerna för barn i förskoleåldern
Rödluvan och vargen i ny tappning, att ha ett syskon varannan vecka och olika saker att vara rädd för. Stina Nylén läser några av maj månads fina bilderböcker och funderar lite över åldersindelningen.
Sanna Borell vet man aldrig var man har. Hennes bilderböcker är ofta fulla av klurigheter och dubbeltydigheter och tolkningsmöjligheter, förrädiskt klädda i enkelhet. Häromåret behandlade hon mobbning och vänskap på ett oortodoxt sätt i den oroande ”Klappa fint”. Nu tar hon sig an den klassiska sagogenren på sitt eget sätt – aningen chockerande, fruktansvärt roligt. ”Sagan” heter boken, en rimlig överskriftsliknande titel på en historia som vid ett par tillfällen låter berättandet anta en tydlig metavinkel. ”Här når sagan en vändpunkt” meddelas läsaren. Det är ett avståndsberättande som åtminstone för en vuxen läsare blir väldigt komiskt. Tonen är lättsinnig och cool, och Borell låter allt hända i ett rasande tempo som ihop med den där nonchalanta speakerrösten blir till en fiffig och medryckande paradox.
Själva sagan är en mix av lite Rödluvan, lite Alice, ganska mycket Borell. Flicka möter vargar, går en bra fajt, men ligger i underläge när ullig vit kanin dyker upp, något av en besvikelse som hjälte – och ondskan lurar även i det söta. Om slutet är lyckligt eller ej får läsaren själv avgöra, men en ambulans är inblandad, och en såg. Borells teckningar visar upp en mångfald av miner och reaktioner med så små medel som en något utdragen munlinje hos en varg. Det ser enkelt ut, men får stor effekt.
Trots spåren efter de klassiska sagorna står boken stadigt på egna ben; man behöver alltså inte vara bekant med Lewis Carroll eller bröderna Grimm för att hänga med i svängarna. Och ha kul.