Mellan raderna Karin Sigfeldt: ”Då skall glädjen bryta fram”

Så lyder titel på den av Roland Utbults sånger, den är min absoluta favorit i hans visskatt. Fast jag inte alls kan sjunga så har jag gått och nynnat på den sången hela våren. Den har en kristen text som handlar om att vi alla en gång får vara tillsammans hos Gud.

Det där med glädje har varit extra viktigt för mig denna vår. När värden står inför ett stort hot och larmrapporterna strömmar i alla medier, och man är orolig för egen och närståendes hälsa och ekonomi, då är det lätt att livet känns tungt.

Det är då var och en av oss behöver något att glädjas åt. Glädje är en gåva från Gud, likaså det där med att få vara tillsammans. ”Tillsammans” är något som jag upplever som en bristvara denna våren. Tekniska lösningar för kommunikation i all ära, men det har sina brister. Man ser varandra på skärmar, men den riktiga tillsammans-känslan vill inte riktigt infinna sig.

Vem längtar du efter att få vara tillsammans med?

I den kristna

tron så är det en grundbult att vara tillsammans. Ett liv med Gud lever man tillsammans med andra kristna. Det är tillsammans vi ber, firar gudstjänst och finner glädje.

Denna vår har jag noga följt myndigheternas råd och det har inneburit inställda gudstjänster i min kyrka. Det är både sorgligt och allvarsamt att inte kunna samlas och dela tron tillsammans. I stället för ett ”tillsammans” har jag funnit glädjen i naturen, i det där vardagliga som annars har gått mig obemärkt förbi. Jag känner glädje när jag ser maskrosorna lysa som solar i gräsmattan. Jag känner glädje över att fruktträden har blommat extra länge i år. Jag känner glädje över humlornas surrande och fåglarnas tjatter. Det är märkligt att Gud har gjort allt det här vackra och underbara för att vi skall få njuta av våren och få tillfälle att uppleva hur mycket glädje det finns i en annars så allvarstyngd värld.

Vad är det som skänker dig glädje?

En vän till mig påminner mig varje år om att ta vara på sommaren som kommer, med att läsa Kajenns (Caj Lundgren) dikt:

Var glad min själ åt vad du har.

Nu har du hundra sommardar.

Och detta är den första.

När solens lopp till ända tar, då har du nittionio kvar.

Och någon blir den största.

Giv noga akt på var du står, imorgon blir med ens igår.

Det går så fort att vandra.

Lägg märke till att vad du får, är hundra sommardar per år.

Imorgon är den andra.

Vi vet redan

att denna sommar inte kommer att likna någon annan i mannaminne. Nästan alla festligheter är inställda, vi är begränsade i resande och många svårigheter väntar oss alla. Men mitt i allt så får vi hundra sommardagar. Försök att ta vara på varenda en, försök att finna något glädjeämne varje dag. Glädjen är en gåva av Gud och

”

I stället för ett ”tillsammans” har jag funnit glädjen i naturen, i det där vardagliga som annars har gått mig obemärkt förbi

löper som en röd tråd genom Bibelns texter. En gång skall

vi alla få vara tillsammans hos Gud och då skall glädjen bryta fram.