Ridklubbar kan drabbas hårt av nya riktlinjer
En ny statlig utredning öppnar för striktare regler kring hantering av hästbajs, för att minska övergödningen. En klubb som Ljungskile ridklubb kan få svårt att överleva med tuffare krav på hanteringen.
En ny statlig utredning öppnar för striktare regler kring hantering av hästbajs för att minska övergödningen. I betänkandet föreslås åtgärder som fått Hästsverige att slå bakut. På Ljungskile ridklubb följer man rådande miljökrav men om utredningens tuffare förslag går igenom befarar de att verksamheten får svårt att överleva.
Hästhållningen i Sverige uppmärksammas allt mer som en källa till övergödning. Många hästar som hålls på liten yta, hagar som används under lång tid och som ofta är blöta, upptrampade och leriga utgör störst risk för näringsläckage.
– Vi har sett i studier att hästarnas gödsel, som borde hamna på åkern, istället hamnar på samma ställen år efter år. Hästgödseln är rätt rik på fosfor. Även om fosfor binds i marken blir den till slut mättad och vi vet att även fosfor läcker efterhand när det regnar, säger Helena Aronsson, lektor vid Institutionen för mark och miljö på Statens lantbruksuniversitet (SLU) i Uppsala.
En statlig utredning, som blev klar i vår, har haft till uppdrag att föreslå hur övergödningen av kustvatten, sjöar och vattendrag kan minska genom lokala åtgärder. För hästhållningens del föreslås bland annat en gräns på två–tre hästar per hektar betesmark, att sjöar och vattendrag i beteshagar ska avstängslas för att skapa en vegetativ skyddszon och att betesmark ska få användas till hästar i maximalt tio år för att minska fosfortillförseln till marken.
– I stora sommarbeteshagar behöver det inte vara några problem. Men små hagar som fylls på med hästgödsel blir belastade. Att mocka hagarna minskar problemet, men det kan vara svårt och framförallt personalintensivt, säger Helena Aronsson.
De föreslagna åtgärderna
kan få stora konsekvenser för bland annat ridskolor. På Ljungskile ridklubb finns idag plats för 24 hästar, varav 14 är skolhästar och ett antal privathästar. Ridskolan har 170 uppsittningar i veckan, både barn och vuxna. Verksamhetschef Gunilla Hurtig och ridinstruktör Ulrika Högberg har tagit del av debatten efter att utredningen blev offentlig.
– Jag ser den här utredningen som ett aprilskämt och har svårt att tro att förslagen kommer träda i kraft. I så fall måste vi ändra hela näringen, säger Ulrika Högberg.
På Ljungskile ridklubb samlas utmockad stallgödsel enligt rådande regler i en cementbehållare. Dock saknar behållaren avrinning till slutet system så slamsugare måste komma och suga upp lakvatten för att det inte ska rinna ut på gårdsplanen. Ett par gånger om året hämtas gödslet av en lantbrukare i närheten som klubben har avtal med. De två mindre sjukhagarna mockas dagligen och skolhästarnas hage grusas och betesputsas, främst för att minska parasittrycket.
I nuläget skulle ridklubben inte klara den föreslagna begränsningen på två–tre hästar per hektar betesmark.
– Det skulle innebära att vi behöver fem hektar hagmark för våra 14 skolhästar. Vår vinterhage är två hektar, säger Ulrika Högberg.
– Kommunen har ingen markreserv som vi kan arrendera. Visst, teoretiskt skulle det gå att minska antalet privathästar i stallet. Men då skulle ridskolan behöva bära alla kostnader och därmed skulle det blir för dyrt för de allra flesta. Ridningen blir då en sport för ett litet fåtal som har råd. Jag har svårt att se hur verksamheten skulle kunna överleva det, säger Gunilla Hurtig.
Två hagar skulle
försvinna om vattendrag behöver avstängslas och Ulrika Högberg menar att det inte finns någon verksamhet som skulle klara att sluta använda hagmark efter tio år.
Samtidigt säger Gunilla Hurtig
att hon förstår utredningens intentioner och att klubben är angelägen om att bedriva en verksamhet som inte belastar miljön. Men både hon och Ulrika Högberg efterlyser en vidare analys av de konsekvenser som utredningens förslag kan få på hästnäringen, både centralt, regionalt och lokalt.
– Som ridskola lutar vi oss mycket mot Svenska ridsportförbundet, att de tillvaratar våra intressen. Det är omöjligt för en ideell förening att sätta sig in i varje förslag och utredning som kommer, säger Ulrika Högberg.
– Så vi sitter nog still i båten och avvaktar tills remissvaren kommit in. Det känns ju som att utredningen inte har förankring i ridsporten, säger Gunilla Hurtig.
Från Svenska ridsportförbundet
säger man att de förslag som finns i utredningen om minskad övergödning med största sannolikhet kommer att få konsekvenser för hästnäringen om de blir verklighet. ”Hur det kommer att påverka hästnäringen är en komplex fråga och vi har inte ett ställningstagande klart i dagsläget”, skriver Lotta Amnestål, senior rådgivare, i ett skriftligt svar till Bohusläningen.
Hur stort övergödningsproblem är då egentligen hästbajset ställt i relation till jordbruk, skogsbruk, industri och enskilda avlopp? Det är en relevant fråga, menar Helena Aronsson på SLU.
– Ingen kan riktigt svara på det idag. Det finns forskning som inte är jätteomfattande, men man har sett tendenser.
Tendenser tillräckligt entydiga för att föreslå ett regelverk som kan få långtgående konsekvenser för hästnäringen och ridsporten?
– Man måste anpassa riktlinjer efter det man vet. Fortsatt utredning kan komma fram till att ett regelverk blir för ingripande, att det kan vara bättre med stöd. Men att det blivit upprört i hästnäringen är inte så konstigt, så var det i jordbruksnäringen också när skärpta krav kom på förslag. Det är en jättestor grej att få till ett regelverk som inte slår undan en viktig näring som hästnäringen är. Utredningen är en första början, ett uppmärksammande av ett problem. Därför är det viktigt att det kommer in remissvar så att det kan bli en balans mellan olika intressen och behov, säger Helena Aronsson.
Utredningen har gått
ut till 130 remissinstanser, däribland länsstyrelser, miljöorganisationer samt Svenska Ridsportförbundet, Svenska Ridskolors Riksorganisation och Hästnäringens Nationella Stiftelse, HNS.
Även vissa kommuner, däribland Orust och Strömstad, har anmodats att svara på remissen.