Äldreomsorgen är inte en budgetregulator
Att låta kommuner anställa läkare för att arbeta inom äldreomsorgen är ett utmärkt förslag från Liberalerna.
De kommer i en strid ström nu. Vittnesmålen om hur äldre människor som drabbats av covid-19 inte erbjudits någon som behandling bortsett från palliativ vård. Beslut som på sina håll fattats via telefon, utan individuell bedömning. Vuxna barn berättar bland annat i Dagens Nyheter om hur de tvingats kämpa för att mammor och pappor över 70 år skall få samma rätt till näringsdropp, syrgas och medicin mot sekundära bakteriella lunginflammationer, som yngre sjuka. Och om hur kampen till slut lett till att äldre tillfrisknat, vilket inte hade varit fallet om personen endast fått morfin.
Pandemin har blottlagt
enorma brister. Inte minst inom äldreomsorgen. Hur ständiga besparingar och jakt på intjänade minuter har resulterat i en oacceptabel arbetsmiljö för personalen och undermålig omsorg om de allra mest sköra äldre. Ett faktum sedan länge. Men äldrefrågor är inte något de politiska partierna – med några få undantag – varit särskilt måna om att lyfta fram och driva. Varför satsa på en väljargrupp som kanske ändå snart är borta?
Sammantaget ger detta en djupt bekymmersam bild av hur det är att bli gammal i ett land besatt av ungdom. Där nytt och fräscht – även när det gäller människor – hyllas, och människor redan vid 50 anses vara redo för ättestupan av många jobbrekryterare. Det är ingen slump att samtidigt som det ställs krav på att alla som arbetar inom barnomsorgen ska ha universitetsutbildning, kan det inom äldreomsorgen anställas människor som knappt pratar svenska.
Ett ljus i
mörkret tändes dock häromdagen när Liberalerna presenterade fem ovanligt kloka och genomtänkta förslag för att stärka svensk äldreomsorg. Bland annat vill man att varje hemtjänsttagare ska tas om hand av ett hemtjänstteam. Det fanns på en del håll tidigare och innebär att ett fast antal medarbetare tillsammans ansvarar för samma äldre varje dag. Ett sådant system skapar trygghet för de äldre som slipper att ständigt mötas av nya ansikten. Det ger också hemtjänstpersonalen bättre arbetsmiljö och större möjligheter att påverka och ta ansvar för sin arbetssituation. Ett annat utmärkt förslag från L är att förstärka den medicinska närvaron och kompetensen inom äldreomsorgen genom att anställa läkare.
Dessutom vill man införa språkkrav för de som arbetar inom hemtjänst och på äldreboenden. Något som borde varit en självklarhet för längesedan. Många äldre har redan svårt att kommunicera till följd av sjukdom. Situationen kan förvärras om den som kommer med hjälp inte förstår eller kan göra sig förstådd. Inspektionen för vård och omsorg har pekat ut bristande språkkunskaper i omsorgen som ett riskområde. Likaledes är det viktigt att äldre människor med annat modersmål än svenska i så hög grad som möjligt får hjälp på sitt eget språk.
Förhoppningsvis kan
Liberalernas förslag att vinna gehör brett och resultera i konkret politik på riksnivå. Det allra viktigaste arbetet måste dock göras av kommunerna. Äldreomsorgen är deras ansvar och det är dags att sluta använda den som budgetregulator. Dags att ge personalen en fungerande arbetssituation och våra årsrika ett tryggt och värdigt liv.