Folkhemmet är i behov av en omfattande renovering
Häromveckan kunde man läsa en artikel av Lena Melin i Aftonbladet om partipolitik. Hon skrev bland annat om Yamko Sabonis och Liberalernas problem. Den viktigaste anledningen, enligt Melin, är att såväl ordföranden som partiet en längre tid legat i medieskugga, eftersom coronan tagit så stor plats i rampljuset. Myntets andra sida visar helt följdriktigt en annan bild av det maktpolitiska spelet i landet – särskilt socialdemokraterna har kraftigt förbättrade siffror.
På ett par månader har kartan över det politiska landskapet ritats om. Det visar på mediernas stora betydelse och därmed också makt över allmänhetens åsikter. Frågan är om den även antyder att den tredje statsmakten har för stort inflytande, eller om den här beskrivna omsvängningen är en storm i ett vattenglas. Visar sig det senare vara fallet, går opinionssiffrorna för S tillbaka när, eller snarare om, allt återgår till det normala. Rimligen innehåller dock socialdemokratins höga siffror en hel del ”luft”. Nu tar nämligen kritiken mot den hittills förda corona-bekämpningen fart i takt med de allt vanligare rapporterna om allvarliga misstag begångna i början av pandemin. Det gäller till exempel den under många år gravt försummade äldrevården samt myndigheternas fiasko i hanteringen av lagren för elementär skyddsutrustning till personalen.
Mediernas roll i
politikens maktstrider kan och bör ständigt diskuteras i en väl fungerande demokrati. För närvarande har de, enligt min uppfattning, en viktig uppgift att genomlysa de missförhållanden som uppdagats i maktspelet mellan regeringen, regionerna och kommunerna. Här verkar villervallan vara svårartad. I dagsläget gäller problemet framför allt sjukvården, men i grunden finns motsvarande oklarheter också inom både skolan och polisen.
Sverige har mycket att lära av andra länder, inte minst av våra grannar. Vår självbild måste bli mer realistisk. Det var länge sen vi var bäst. Spridningen av makt i vårt land har gått så långt, att det är oklart vem som har det yttersta ansvaret för viktiga beslut i kristider. Att vissa utländska journalister tror att det är Anders Tegnell som styr Sverige är i sig illavarslande.
Den uppgift som nämndes ovan blir inte lätt. Stora systemförändringar möter alltid motstånd. Vilka politiker vill, till exempel, på allvar ifrågasätta regionernas existens? Det blir ju som att såga av den gren de själva sitter på. Här kommer många att kämpa hårt för att försvara sina ofta lukrativa revir.
Det gamla Folkhemmet är nedgånget. Det behöver en omfattande modernisering för att kunna möta framtidens utmaningar.