Skäringer inför Netflixpremiären: Jag kan sakna min gamla frispråkighet
Mia Skäringer har slagit flera publikrekord och turnerat ute i landet. Nu fortsätter segertåget ut på Netflix.
Men det breda genomslaget har också fått Mia Skäringer att tänka en extra gång innan hon ger sig in i debatter.
Drömmen om att någon dag hålla en egen enkvinnsföreställning började när en 13-årig Mia Skäringer åkte själv till Stockholm för att titta på en Jonas Gardell-show. När hon var 30 år blev drömmen verklighet med den kritikerhyllade ”Dyngkåt och hur helig som helst”. Därefter kom ”Avig Maria och sångerna jag gråtit till” – som vidareutvecklades till ”Avig Maria – No more fucks to give”.
Att hon skulle
sälja ut både Globen och Scandinavium sex gånger vardera hade hon inte väntat sig. Men under premiärdagen kände hon knappast några positiva känslor.
– Jag hade sådan dödsångest, jag har typ inget minne av premiären. Jag minns att jag äter en stor äcklig schnitzel med ärtor och brunsås innan och får i mig en tredjedel av den, säger Mia Skäringer.
Att de hade skippat genrepet för att hinna få ordning på all teknik – som motsvarade ”en liten Melodifestival”
– gjorde att Mia Skäringer inte visste om hon skulle bli kvar på scenen i två eller tre timmar.
– Efteråt kände jag mig som överkokt spagetti, jag bara satt och flamsade på en bistro på ett hotell, ”vad blev det av detta?”, det var en overklighetskänsla, ett risktagande av högsta grad. ”Det här kan bli himmel eller helvete”.
Genom hela sin
karriär har Mia Skäringer berört ämnen som övergrepp, kroppshets och jämställdhet. Men ”No more fucks to give” kom när ”planeterna stod i rätt position” för ämnet, som Mia Skäringer uttrycker det. Premiären skedde i svallvågorna av metoorörelsen, då svenskarna hade börjat diskutera sexuella övergrepp på ett bredare plan.
– Det måste komma till en viss gräns, då brister det. Den knutna handen i fickan flyger upp av sig själv, säger Mia Skäringer.
Föreställningen lockade slutligen över 300 000 personer och hyllades av kritikerna. Hon berättar att hon har fått mycket kärlek från publiken, och inte särskilt mycket hat, annat än från ”sådana som redan sitter och trollar”.
– Däremot har jag upplevt något slags lomhördhet från den manliga delen av min egen bransch – ignorans, ”Det här hände nog aldrig, det här hörde vi inte, va? Spelades det en föreställning?”, säger Mia Skäringer.
Varför tror du det är så?
– Jag vet inte om jag ska vara ärlig, det är väl alltid så om någonting blir stort, att det blir lite svårhanterligt för vissa.
Förutom att vara
skådespelare och komiker är Mia Skäringer också en profil på sociala medier, med över 600 000 följare på Instagram. Genom åren har hon gett sig in i flera debatter och väckt starka reaktioner. Hon säger att hon är medveten om sin egen makt på sociala medier.
– Därför tänker jag noga igenom det jag säger. Jag twittrar inte som Trump i sin bunker, jag försöker överväga noga, säger Mia Skäringer och fortsätter:
– Jag skulle nog vilja säga mer saker, men just för att jag inte vill bli en drevmaskin håller jag käft många gånger nu för tiden.
Har den inställningen förändrats på senare tid?