Skildringen av relationerna är behållningen
Drottningen av relationsdeckare introducerar här en ny serie, eller svit som det står på omslaget. Den utspelar sig i och kring Málaga där polisen och änkemannen Hector Correa håller till – och snart även den lämnade och nyskilda läraren Lisa Hagel. Hon köper ett renoveringsobjekt och bestämmer sig för att flytta från Sverige för att börja om i Spanien. Starten blir en flamencokurs där hon paras ihop med Correa som praktiskt nog visar sig behöva en tolk i en mordutredning.
Jungstedt läser man inte för att bli överraskad, snarare för det stabilt trygga som man vet att man får. Correa är sympatisk och lätt att tycka om – han påminner faktiskt lite om Gotlandspolisen Knutas – och det tar inte många sidor innan man tycker att man känner honom. Hagel (bra namn) har dumpats av en ynkrygg efter 30 år (för någon som inte ens fyllt 30 år) och tar ut sin ilska genom att riva en vägg i nya huset med en slägga. Lite lagom klyschigt, men också ett rimligt beteende.
Mordet på en känd åklagare har kopplingar till svenskar och Hagel tar snabbt på sig rollen som privatdetektiv, vilket kanske är mindre rimligt men samtidigt helt väntat.
Som läsare är man dessvärre hela tiden steget före och inser för tidigt vem som ligger bakom brotten. Spänningen försvinner därför till viss del men finns kvar i skildringen av relationerna, precis som i Jungstedts Gotlandsdeckare. Och på samma vis som jag läser nästa bok i den serien för att se hur det går för Knutas kommer jag självklart ha koll på hur det går för Correa i framtiden.