Mer att hämta i nästa resa till Höga Kusten och Örnsköldsvik
Det är för väl att vi fortfarande kan resa hur vi vill i litteraturen. Senaste veckan har jag bland annat varit i Australien, Spanien, Karlstad och Yorkshire och ändå hunnit gå alla familjemedlemmar på nerverna varje dag hemma.
Allra mest såg jag dock fram emot resan till Höga kusten och Örnsköldsvik, som alltså är möjlig tack vare debutanten Lina Areklews första bok i en ny kriminalserie.
Alltid nervöst att
komma till platser i fiktionen som man har bra koll på i verkligheten; förväntningarna blir höga och den inre faktagranskaren vaknar genast till liv.
”Ur askan” inleds med en tillbakablick till när Fredrik Fröding överlever Estoniakatastrofen som barn medan resten av familjen dör. I vuxen ålder kämpar han fortfarande med psykisk ohälsa efter traumat och när han tycker sig se sin bror, vars kropp aldrig hittades, förklarar psykiatrikern att det är hallucinationer. Men Fredrik vägrar lyssna och följer efter en hotellägare i Stockholm som han sett prata med brodern. Bilen går norrut i timmar och plötsligt befinner han sig vid färjan som går ut till Ulvön i Örnsköldsviks skärgård.
Beslutet att åka
med blir ödesdigert; en man mördas vid hotellet på ön under midsommarnatten och Fredrik flyr som om han vore skyldig – rakt i famnen på en gammal kollega från polisutbildningen. Hon heter Sofia Hjortén och blir som lokal polis direkt satt att utreda mordet, samtidigt som hon återupplever gamla kära minnen med Fredrik.
Det är upptakten och sen tar det fart på olika sätt som inte ska avslöjas här. Intrigen är bra utan att vara unik i sin genre och utredningen övergår snart i en jakt på en misstänkt seriemördare.
”
Här finns mer att hämta och slutet lovar gott med nya äventyr runt knuten. Nästa gång hoppas jag att poliserna hinner med en lunch på arenan; dagens fisk till ljudet av puck mot sarg är fina grejer.
Det är särskilt
i början lite väl många slumpartade händelser som får styra och man retar sig på Fredriks ologiska och korkade beslut. Han överdoserar visserligen tabletter mot sin ångest, men det kan knappast förklara alla orimliga situationer han ser till att hamna i. Det tar sig dock och i mötet med Sofia blir han sakta mer trovärdig.
Det är annars Sofia som är den självklara huvudpersonen och hjältinnan: respektingivande bland gubbarna på ön, men inte enbart populär bland kollegorna i stan.
Här finns mer att hämta och slutet lovar gott med nya äventyr runt knuten. Nästa gång hoppas jag att poliserna hinner med en lunch på arenan; dagens fisk till ljudet av puck mot sarg är fina grejer.