Hittade skaparglädjen näverslöjden
Intresset för näverslöjden startade efter en skogspromenad med dottern och mötet med en björk. Bror Forslund ser många användningsområden till näver, både som bruksföremål och som hållbar matförvaring.
Bredvid burkar och flätade korgar ligger en hög med näverremsor på arbetsbänken. Bror berättar att han köper nävern från Ryssland, även om den går att få tag i här.
– Det är framförallt glasbjörken man tar näver ifrån. Men den växer ju mest i norra Sverige. Sedan är problemet att vi har ont om folk här i landet som plockar och säljer.
Under uppväxten fanns en snickarbod med knivar och yxor, där han gjorde sina egna leksaker i trä. Sedan försvann intresset genom åren.
Men när han och dottern en dag var på skogspromenad hände något.
– Vi stannade framför en björk och jag förklarade att barken kallades näver.
– När min dotter frågade vad man gjorde med den, så hade jag inget bra svar. Så det bar av till närmaste bibliotek där vi lånade en bok om näverslöjd.
” Näverburken är en hållbar produkt, den håller ju i flera hundra år
Bror läste vidare i boken och blev alltmer engagerad i hantverket. Snart hade han köpt in ett första parti näver och fortsatte bläddra i boken där han hittade olika tekniker.
– Jag började med att fläta korgar, sedan kom jag in på tekniken att tampa näverburkar, en teknik där nävret sammanfogas med låsfogar och lock och botten görs av trä.
Han blev snart intresserad både av näver som material och hur näverkonsten utövas i andra länder. Särskilt Ryssland där näverslöjden är stor och där Bror i dag har flera kontakter med näverslöjdare.
– Det har ju blivit så i och med att jag köper nävern av Dmitry, i S:t Petersburg. Han plockar näver och säljer, därefter utvecklar han nya produkter, som näverolja och pulvriserad näver till medicin, vilket är ganska vanligt i Ryssland.
Genom åren har det också blivit en hel del samarbete med Japan
– Jag fick kontakt med personer som själva driver slöjd och hantverksbutiker i Japan, där jag säljer en del av mina produkter. Sedan har jag varit där flera gånger och hållit kurser och ställt ut, berättar Bror.
Han kommer in på det sjunkande intresset för näverhantverket bland unga och menar att Ryssland har samma problem med återväxten som Sverige.
– Intresset för olika hantverk går ju lite i vågor. Just nu är det väldigt populärt att tälja i färskt trä. Sedan handlar det väl också om att man ska ha något för det man gör. Betalningen i förhållande till arbetsinsatsen är ju inte så hög. Det tar lång tid att skapa en näverburk, om det ska bli bra. Så lönsamheten attraherar kanske inte unga i dag.
I grunden handlar det om hur man ska värdera sitt arbete, menar Bror
– Dels tar hantverket lång tid. Sedan krävs god kunskap och det tar många år innan man behärskar ett hantverk. Det är det här återupprepandet av de olika momenten som är själva lärdomen. Samtidigt
är just den kunskapen svår att läsa sig till.
Han arbetar en hel del med flätad näver i form av korgar. Men det roligaste är skapandet av näverburkarna.
Tanken är att utveckla näverburkar som matförvaring ihop med designern Kerstin Sylwan.
– Det är ett spännande projekt. Näver lämpar sig väldigt bra till matförvaring. Det är därför det har använts i tusentals år. Nordamerikanska indianer skördade ju mycket vildris och sådant, som de förvarade i näverburkar.
– Det har mycket att göra med den egenskapen att det finns antibakteriella ämnen i nävern och att den inte möglar.
Till hösten är det tänkt han ska återuppta kurser i näverflätning. Förhoppningsvis också delta i olika höstmarknader. Just det här att testa nya saker är viktigt och leder till nya upptäckter, menar Bror.
– Börjar man fördjupa sig i alla de här naturmaterialen, så upptäcker man att de är oerhört spännande. Sedan kan man också säga att näverburken är en hållbar produkt, den håller ju i flera hundra år.