Människans framfart banar väg för nya pandemier
De flesta nya sjukdomar kommer från djurvärlden. Men det är fel att skylla exempelvis det nya coronaviruset på fladdermössen, menar forskarna. I stället gäller det att förstå att det är vi människor som ökar risken för sjukdomsutbrott genom vårt sätt att handskas med naturen.
Det nya coronaviruset kom inte som en blixt från klar himmel. I alla fall inte för alla de forskare som studerar hur virus som normalt finns i djurvärlden plötsligt kan förändras och börja infektera människor, så kallad zoonos. Ungefär 75 procent av de nya smittor som har dykt upp det senaste decenniet kommer ursprungligen från djurvärlden, enligt WHO – och risken ökar hela tiden i takt med att skövlade naturområden, klimatförändringar och störda ekosystem tvingar olika djurarter att leva tätare tillsammans, ofta i närheten av människor.
Att nästa pandemi
skulle orsakas av just viruset sars-cov-2, och just nu, kunde ingen förutsäga. Men att det skulle komma ett nytt virusutbrott var oundvikligt, menar till exempel en grupp franska och spanska forskare som nyligen publicerade en studie i tidskriften Frontiers in Medicine.
”Det är mänskliga aktiviteter som är orsaken till att smittor sprids från djurvärlden till människan. Därför är det där vi måste lägga vårt fokus, för det är något vi kan påverka”, skriver forskargruppen i sin artikel.
Övergången från djur till människor kräver tre saker, förklarar forskarna. För det första måste det finnas ett virus som kan hoppa över artgränsen. Det är en faktor som vi inte kan påverka, för sådana finns det gott om, inte minst bland fladdermöss.
– Det finns tiotusentals virus som väntar på att bli upptäckta där ute, säger Andrew Cunningham, professor i epidemiologi vid Zoological Society of London, till CNN Health.
För det andra
måste det finnas kontaktytor mellan värddjuren och människor. Dessa kontaktytor blir som sagt fler när djurens ursprungliga livsområden exploateras. När det gäller fladdermöss finns många skäl att då flytta närmare människor. Där finns det gott om mat i form av fruktodlingar, och insekter som flockas kring gatlampor.
Tillsammans med alla andra arter som också trängs på samma plats skapas ett slags biologiskt laboratorium, med ypperliga möjligheter för virus att förändras och ta sig över artgränserna. Ofta sker övergången i flera steg, så att viruset först infekterar en mellanvärd där det kan förändras ytterligare och på så vis ta sig över nästa artgräns och till slut hamna hos människan.
– Problemet uppstår
när djur som normalt inte lever nära varandra tvingas ihop i samma miljö. Då kan virus börja hoppa mellan nya arter. Vi måste tänka på hur vi handskas naturen och de vilda djuren, säger Alessandra Nava, forskare vid Fiocruz Ilmd i Brasilien, till The Guardian.
Naturexploatering och jakt som tvingar djuren på flykt kan enligt vissa studier dessutom leda till att djuren drabbas hårdare av de virus de bär på, och på så vis blir mer smittsamma. Forskare har till exempel funnit fler typer av virus hos fladdermöss som bor nära avskogade områden, jämfört med fladdermöss som bor i orörda naturområden. Det finns även tecken på att virusen då kan bli mer aktiva.
– Vi tror att fladdermöss påverkas likadant som människor när de utsätts för stress. Man kan jämföra med en stressad person som bär på munsårsvirus, och då börjar utveckla munsår, säger Andrew Cunningham.
Den tredje faktorn som enligt den fransk-spanska studien krävs för att sätta fart på en pandemi är rikliga spridningsvägar mellan människor. Även här har situationen förändrats till virusens fördel. Förr i tiden kunde en smitta som hoppade från djur till människa tyna bort, då den bara lyckades smitta ett fåtal lokalbor. Men i dag räcker det med några få möten för att smittan snabbt ska få hjälp att färdas över hela världen, via människor som reser med bussar, tåg och flyg.
– I dag kan man vara i en centralafrikansk skog ena dagen och i mitten av en stor stad som London nästa dag, säger Andrew Cunningham.
Det nya coronaviruset
kommer enligt de flesta bedömare från Kina, och Asien har varit ursprunget för många zoonoser. Men fenomenet finns över i stort sett hela världen. Till exempel pekas Sydamerika pekas ut som ett riskområde, på grund av den omfattande skogsavverkningen i Amazonas.
Inte ens Sverige är skyddat. Enligt forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet är till exempel risken för den virusburna sjukdomen sorkfeber kopplad till bland annat klimatförändringar och störda skogsmiljöer. Deras forskning visar även att biologisk mångfald och bevarade naturområden minskar risken för att smittoämnen hoppar mellan värddjur – och i slutänden riskerar att spridas till människan. Det går i linje med flera internationella studier, av bland andra Alessandra Nava:
– Vi måste tänka på hur vi behandlar naturen och vilda djuren. Just nu handskas vi alldeles för ovarsamt med dem, säger hon.