”Äldreomsorgen ska inte agera sparbössa längre, den måste prioriteras mycket högre framöver”
År efter år har det rapporterats om kommuners nedskärningar i äldreomsorgen, sällan om tillskott eller förbättringar. Vi i SPF Seniorerna och andra har länge krävt förändringar, men inte mycket har hänt. Ingen kan längre blunda för verkligheten. Coronapandemin har tydligt visat på att bristerna är stora.
Äldreomsorgen blir splittrad genom hög personalomsättning, stress och kompetensbrister. Enligt Socialstyrelsens öppna jämförelser träffar äldre med hemtjänst från 13 till 17 olika personer under en tvåveckorsperiod.
I Strömstad träffar de äldre med hemtjänst 13 personer, i Sotenäs och Munkedal 17, i Tanum 14 och i Lysekil 15. För Uddevalla saknas uppgifter. Kvaliteten och tryggheten blir lidande för att inte tala om de smittorisker som dessa äldre utsätts för.
Både omsorgstagare och anhöriga behöver bättre överblick över sin vård och omsorg – när, var och hur insatser ska utföras. I dag måste den enskilde och anhöriga ofta vara sin egen vårdsamordnare.
Medicinsk kompetens saknas eller är bristfällig. För att den medicinska kompetensen ska bli tillgänglig och förbättras på särskilda boenden och i egna boenden, på ledningsnivå och på golvet, måste våra kommuner och vår region ta ett större ansvar.
Bara 33 procent av de på särskilt boende i Lysekil anser att det är lätt att vid behov få kontakt med läkare, sjuksköterska eller omvårdnadspersonal, i Uddevalla är det 48 procent, i Strömstad 49 procent och i Sotenäs, Munkedal och Tanum strax över 50 procent.
Staten måste ta större ansvar genom att skärpa Socialtjänstlagen så att äldre får rätt till goda levnadsvillkor och införa nationella minimikrav på kvalitet i omsorgen.
En bred kriskommission för svensk äldreomsorg måste tillsättas. För att analysera dagens brister, snabbt agera för att förbättra situationen och komma med långsiktiga lösningar.
Kriskommissioner måste också finnas lokalt och vår röst måste bli hörd i kommunala och regionala pensionärsråd.
Äldreomsorgen ska inte agera sparbössa längre, den måste prioriteras mycket högre framöver. Personalen måste ha bättre arbetsvillkor.
Det handlar om löner, heltidstjänster, mer inflytande över arbetet, mindre arbetslag, annan styrning och krav på kontinuerlig kompetenshöjning. Gör jobben i vård och omsorg till de statusyrken de förtjänar.