Vardag i Bullaren märkt av coronapandemin
Naturglada tyska, holländska och belgiska campingturister har stannat hemma och Bullarerutten har fått ställas in. Coronapandemin har gjort sitt avtryck i Bullarebygden. I Vassbotten har Norges gränspolitik inneburit att grannar på varsin sida om Elgåfoss
25-årsfirande Bullarrutten ställts in och boende i Vassbotten kan inte träffa sina grannar på andra sidan gränsen som förut.
I ett långt led ringlar sig bilar ut med kanten längs den smala grusvägen vid Älgafallet i Vassbotten. Älgafallet, eller Elgåfossen som den heter på norska, utgör en riksgräns mellan Sverige och Norge.
Just den här dagen har forsen och fallet hårt tryck och dess dån ekar över den grönskande dalen. Besökare med svenska röster rör sig obehindrat mellan länderna på gångbron över forsen vid fallets topp – Norges gränsregler och restriktioner till trots. Kanske är det ett sorts ingenmansland, varken svenskt eller norskt, eller kanske ska man se på det hela som ett slags gemensamt svensk-norskt naturområde, oavsett vilken sida om forsen man befinner sig på.
Eva Karlsson från
Vassbotten promenerar på grusvägen en bit bort från fallet och de parkerade bilarna. – För mig så finns det ingen gräns härute, konstaterar hon.
Även om gränsen vid Älgafallet tycks vara mer symbolisk har gränstrakten här ute påverkats av Norges hårda gränspolitik. Eva Karlsson kan inte träffa vänner och grannar på samma sätt som förut trots att det bara en fors mellan dem.
– Jag tycker att det är för jädrigt. Jag har massa kompisar på den sidan. Man går ju bara över älva så är det Norge på andra sidan.
Folkmyllret vid Älgafallet
är anmärkningsvärt den här dagen, berättar hon. I och för sig går Bohusleden hit upp, men så här många brukar inte hitta hit.
– Jag har nog aldrig upplevt så mycket folk som det är nu. Det är helt otroligt. Jag räknade till 14 bilar från vägen och upp hit. Men det är klart, det är ju himla fint där nere.
Hon är väldigt glad att besökarna har hittat hit och att Älgafallet blivit känt på kartan. Däremot är hon besviken på besökare i området
som skräpar ner och inte plockar upp efter sig.
– Det är några gånger jag har varit där nu när det har varit bättre. Men det är inte roligt de gånger man har behövt ha handskar och papperskassar för att plocka upp efter andra, säger hon.
Inte långt från
Älgafallet ligger det 50-talsinspirerade nostalgihaket Nellies place på Bullarebygdens familjecamping. Michael Engelin som driver Nellies place, säger att han haft öppet stället varannan helg under våren i stället för varje helg. Men under sommaren har det rullat på och varit öppet i princip varje dag.
– Jag märkte att det var lugnare under våren än vad det brukar vara. Nu ser man att det blivit lite mer folk i rörelse, i och med semestertider, säger han.
Tappet beror inte minst på att det norska kundunderlaget försvunnit, i och med gränssituationen.
– Jag har inte tänkt på att vi har haft så många norska kunder innan. Jag har tyckt att det har varit rätt blandat. Men nu märker man ju det, säger han, och uppskattar att hälften av gästerna är från Norge.
Trots coronapandemin har Nellies place ändå haft lite arrangemang med bland andra Hingsten från Fjällbacka (Örjan Torstensson), Magnus ”Mange” Olsson från bandet Drängarna och nästa på tur är Stefan Axfjord.
Klarar ni av att hålla avstånd?
– Tillsynsenheten är här och tittar varje vecka. De brukar komma i stort sett varje helg. Sen har vi dragit isär sofforna och på uteserveringen är nästan hälften av borden borttagna mot vad vi brukar ha.
På Bullarebygdens familjecamping, där Nellies place ligger, håller Stig-arne Mellbin i trådarna. Att gränser runtom i Europa har stängts är tydligt här, men inte framför allt mot Norge som man kanske kan tro.
– Det märks en skillnad här givetvis. Vi saknar övriga Europa. Norrmännen är vi faktiskt inte jätteberoende av. Det är nog värre i Strömstad, som har nischat sig så mot Norge. Här saknar vi mest besökare från Holland, Belgien, Tyskland, Danmark men också Österrike, Schweiz och Italien, säger han.
– Vi hoppas att dem ska komma senare i sommar, fortsätter han.
Men för närvarande
är det mest svenskar på campingen. Ett vanligt år är den gruppen ungefär 50 procent av camparna. Ett fåtal utlandsturister har ändå hittat till Bullaren och campingen. Men några större coronaanpassningar har campingen hittills inte behövt vidta.
– Vi har egentligen inte behövt göra något annorlunda på grund av minskad trafik in. Vi hade kanske satt upp ”fullt”-skylten tidigare i så fall. Vi hade varit mer försiktiga både för gästerna och för vår egen skull, säger Stig-arne.
– Det är bättre att det är lite lugnare nu. Ju större beläggning, ju större risk att vi åker på något själva också. Det är både för- och nackdelar, säger han.
Jag har nog aldrig upplevt så mycket folk som det är nu
Eva Karlsson
boende i Vassbotten