Oklara regler och besvikna musiker i pandemins klor
Många kulturarbetare är upprörda över hårda restriktioner som lägger hinder i vägen för föreställningar, medan badstränder och varuhus upplevs som fullpackade. I Strömstad är Kosterhavsfestivalen ett exempel på stränga bedömningar. Regionen sade nej till bidrag med hänvisning till för dåligt smittskydd.
För några dagar sedan skrev över 100 anställda och före detta anställda vid Astrid Lindgrens värld ett upprört brev till kulturminister Amanda Lind. ”Kunderna trängs på Ullared. Charterplanen går fulla. Stränderna är packade. Att gå på bio är inga problem och folk trängs i kollektivtrafiken som om inget hade hänt. Men Astrid Lindgrens värld, Sveriges största utomhusteater, tvingades nyligen stänga”, skriver de och fortsätter med att förklara att de inte ser någon logik i besluten.
Bland det som ifrågasätts är att man på Astrid Lindgrens värld inte fick spela teater på två scener samtidigt, trots att de var långt ifrån varandra, eftersom hela anläggningen räknades som en plats. Nyligen talade frilansmusikern Dan Lindén, med samma exempel, om näringsförbud för musiker, medan andra branscher får fortsätta verksamheten trots larm om trängsel.
Arrangörerna bakom Kosterhavsfestivalen, som hålls utomhus på Nordkoster 30 och 31 juli, hör också till dem som är överraskade och undrande inför kraven på kulturevenemang. Festivalen fick av regionens kulturnämnd avslag på sin ansökan om stöd med hänvisning till att deras åtgärder ”inte svarar mot kraven som ställts på beredskap med anledning av covid-19”. Från kommunen och Thordénstiftelsen blir det dock bidrag och festivalen genomförs i nedskuret skick.
Bjarne Schützer, som
för festivalens räkning sköter ansökningarna, berättar att regionen 1 april uppmanade honom att beskriva vilka åtgärder de planerade för att minska smittriskerna.
– Vi förklarade att vi begränsar publikantalet till 50, undersöker digitala möjligheter att ta del av konserterna och är beredda att hämta artister med egen båt för att undvika trängsel på Kosterbåtarna.
Han skrev också att publiken skulle spridas ut så mycket som möjligt och påpekade att festivalen sker utomhus.
När tjänstemannaförslaget blev
att säga nej till bidrag tog han kontakt med Strömstads kulturchef Tove Meyer och skickade en mer detaljerad beskrivning över olika åtgärder. Av den skrivelsen framgår bland annat att programmet ändrats så att ingen ensemble blir större än fyra artister, att det blir max 50 personer, inklusive artister och arrangörer, och att det blir lokala och regionala artister istället för långväga.
Tove Meyer bifogade beskrivningen på kommunens insatser i form av hjälp med informationsmaterial och coronavärdar.
Detta skickades till regionen 14 juni. Den 17 juni sammanträdde nämnden och avslog ansökan. Festivalen,
som fått regionalt stöd sedan starten 2005, gick miste om 115 000 kronor.
– Jag vill inte vara en gnällspik men jag förstår inte, säger en av arrangörerna, Thomas Flodin.
– Vi är utomhus. Det blir inte fler än 50 samtidigt, vi sprider ut stolarna. Vi har avspärrningsband och handsprit. Vi tycker vi kan styra det bra. Kommunen är med och bidrar, och Thordénstiftelsen.
Kulturnämndens ordförande Conny Brännberg (KD) förklarar att det inte var någon diskussion vid beslutet. Nämnden gick på tjänstemannaförslaget och han kan inte detaljerna. Han litar på handläggarens bedömning i det enskilda fallet. Allmänt konstaterar han att intresset för kulturevenemang är stort och att det borde fungera med föreställningar om man sprider ut publiken på en stor yta.
Andra parten i
arrangörsduon, norske cellisten Martin Rasten, kommer att vara på plats på Koster, restriktioner till trots. Han tar sin karantän för att få vara med. Men han spelar inte själv i år.
– I solidaritet med norska musiker.
Festivalen får detta coronaår enbart svenska artister som deltagare.
– Jag tycker att regionen borde ha sett att vi har behov av att mötas, att det här är en svensk-norsk grej, säger Martin Rasten.
Han har många tankar kring hur pandemin påverkat relationerna mellan Norge och Sverige. Han håller med debattörer om att mediebilden i Norge av svenskarnas förhållningssätt varit snedvriden. Martin Rasten är ledare för kören Tontämjarna och säger att han i kontakt med bland andra körmedlemmarna verkligen känt hur rädda många svenskar varit.
– Många jag pratat med i Sverige har haft det svårt. Det är konstigt att det inte förmedlats i Norge att folk i Sverige tar det här på stort allvar.
– Jag tror att det kanske varit värre för svenskarna än för norrmännen, därför att Sverige inte haft så stark styrning utan lagt stort ansvar på det personliga planet.
– Jag har sympati med befolkningen i Sverige som måste göra bedömningarna själva. Vi har ju myndigheter för att de ska ge oss gemensamma regler.
När det gäller Kosterhavsfestivalen är han övertygad om att de ska klara smittskyddet.
– Vi sätter stolar med en eller två meters mellanrum. Det är lätt att ordna och vi har personal som informerar.
– Strömstad har dessutom låga smitt-tal. Det kommer inte att bli några problem.
– Kultur är väldigt viktigt. Särskilt i kristider.
Frilansmusiker Anders Ådin
– som bland annat spelar på Kosterhavsfestivalen – säger att ett stort problem är otydligheten i vad som gäller. Han har haft några spelningar under sommaren, trots restriktionerna, följer debatten och säger att han varit i kontakt med bland andra campingvärdar som säger att det går bra att ha utomhuskonserter med fler än 50 i publiken, om sällskapen sprids ut över stora ytor.
– Men det finns en positiv sak i det här. Det synliggör faktiskt kulturen. Kanske kan det bli en ökad förståelse för kulturarbetet.