I huvudet på en ung fysikpristagare
19-årige Lennart Küssner har tävlat i fysik både nationellt och internationellt. Han har flera medaljer från olika tävlingar. Senast lades två guldmedaljer till samlingen – trots att han inte vann.
Hur kan man få guld i fysik-em utan att vinna? Och vad har en flerfaldigt prisbelönt, blivande fysiker för planer i framtiden? Bohusläningen träffade Lennart Küssner, 19, för att fråga.
Intresset för naturvetenskap verkar finnas i blodet – båda föräldrarna är läkare och storasyster är blivande veterinär. Lennart Küssner, 19 från Ljungskile, berättar att han alltid har gillat att gå i skolan och lära sig saker, inte bara fysik. Han har även tävlat i matematik, kemi, biologi och programmering.
– Man får skryta, hojtar pappa Olaf Küssner från köket, medan Lennart Küssner sitter i en fåtölj i vardagsrummet och – ödmjukt, nästan motvilligt – berättar om sina tävlingsframgångar för Bohusläningens
reporter.
– Tack för tillåtelsen, hojtar Lennart Küssner glatt tillbaka.
Olaf Küssner kommer in med kaffe.
– Lennart har alltid varit väldigt driven och självgående, säger han.
– Han behöver aldrig hjälp mer än med förnödenheter, som mat och ibland lite mentalt stöd.
– Du får mig att låta som en robotgräsklippare, säger Lennart Küssner.
Lennart Küssner vann inte fysikolympiaden, varken European Physics Olympiad eller Nordic-baltic Physics Olympiad under våren. Däremot fick han med sig guldmedalj från båda tävlingarna.
Hur går det ihop?
– I vetenskapstävlingar delas medaljer ut till olika procentsatser av deltagarna. Jag tillhörde de bästa åtta procenten av deltagarna.
Lennart bor med sina föräldrar och syster i Ljungskile. Han tog studenten i början av sommaren, från Östrabogymnasiet i Uddevalla. Redan i tidig ålder intresserade han sig för matematik, och på gymnasiet blev det ännu roligare.
– Då kom fysiken riktigt igång med den matematiska delen. Jag jobbade igenom den första kursboken ganska snabbt och ja, sedan frågade jag efter nästa, säger Lennart Küssner.
I tvåan ställde
han upp i tävlingen Wallenbergs fysikpris, som är steg ett för att få representera Sverige internationellt. Han gick till final, tävlade för Sverige i Israel och vann brons.
– Tävlingsfysiken tyckte jag var väldigt kul, så jag jobbade mer med det. Jag förberedde mig mellan tvåan och trean och nu i våras gick det ännu bättre än förra året.
Tävlingsuppgifter är annorlunda från skoluppgifter, med mer problemlösning och svårare matte.
– Det är mer tankenötter än att lära sig regler och fenomen, säger Lennart Küssner.
I år genomfördes tävlingarna på distans. I vanliga fall är det två tävlingsdagar, en med teoretiska uppgifter och en med experimentella.
– Då sitter man fem timmar. Det blir ganska jobbigt. Men om problemen är roliga och man känner att man klarar av dem, kan det vara fem roliga timmar.
Det ligger mycket
plugg bakom framgångarna. Minst en timme om dagen satt Lennart Küssner med gamla kvaluppgifter och tävlingsproblem inför olympiaden.
– Om det ska gå bra får man ändå förbereda sig ordentligt. Man lär sig inte lösa problem utan att lösa problem.
När du inte pluggar, vad gör du då?
– Jag lagar mycket mat och tränar en del på gym. Vi var ute och vandrade med familjen i förra veckan, när jag fick reda på resultatet från senaste tävlingen. Jag stod på ett fjäll i Härjedalen. Då var man väldigt glad när man fortsatte vandringen.
Nu på lördag
går första flyttlasset till Lund. Lennart Küssner ska flytta och läsa teknisk fysik vid universitetet.
– Om fysikstudierna inte är alltför tidskrävande kanske det blir någon ekonomikurs parallellt också. Sedan jobba och kanske samla mod till att starta något eget. Eller så blir jag alldeles förälskad i universitetslivet och stannar inom det akademiska.
Om fysikstudierna inte är alltför tidskrävande kanske det blir någon ekonomikurs parallellt också