”Vi vill uppmana och uppmuntra regeringen att stå för sina ord om nedrustningens betydelse”
För 75 år sedan föll kärnvapen över de japanska städerna Hiroshima och Nagasaki. Över 200 000 människor dog. Än i dag behandlas strålskadade och deras avkommor för följderna av attacken.
De senaste decennierna har världens tiotal kärnvapenmakter investerat stort i sina arsenaler. I denna stund står 1 800, av 14 000, spetsar redo att avfyras inom loppet av någon minut, med en total sprängkraft av 50 000 Hiroshimabomber.
Ett enda av
dessa vapen kan urskiljningslöst utplåna en hel stad med miljontals invånare, vuxna som barn. Varje detonation får följder för hälsa och ekosystem i hundratals år. Ett kärnvapenkrig skulle leda till klimatkollaps och göra planeten obeboelig för mänskligt liv. Dessutom kostar vapnen totalt 120 miljoner kronor – per timme.
Kärnvapen är absurda och obegripliga. Deras blotta existens är så långt ifrån ett livsbejakande man kan komma. Deras dödskraft andas mänsklig hybris, och den relationslogik som bygger på ”en jämvikt av avskräckning” är minst sagt destruktiv.
För tre år sedan röstade 122 stater inom FN:S generalförsamling, däribland Sverige, rytande ”Ja” till ett avtal som förbjuder kärnvapen.
Trots brister är
avtalets fundament rätt och relevant. Fyra av fem svenskar stöder förbudet. Det senaste året har säkerhetsläget i dessa frågor dessutom försämrats avsevärt, bland annat genom att USA och Ryssland lämnar eller äventyrar flera avrustnings- och kontrollavtal, som INF, Open skies och Start.
Förra året meddelade
dock regeringen att man inte undertecknar avtalet. Trots att regeringen själv framhåller att ”hotet från kärnvapen är större än på flera decennier”, och att ”kärnvapennedrustning [är] en central prioritering.”
Regeringens tvekan beror delvis på att en ratificering enligt Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI) kunde skada Sveriges militära samarbeten med USA och Nato. Men borde inte vårt tydliga ställningstagande för nedrustning – en grundbult i svensk utrikespolitik – kunna rymmas inom ett sunt samarbete?
Kärnvapens illusoriska makt och ömsesidiga hot är del av en fruktansvärd global relationslogik som behöver förändras, inte accepteras. Regeringen har lovat ökad dialog om nedrustning, men ett tydligare och modigare steg vore att skriva under det förbud som röstats fram i FN, och som en stor majoritet av svenska folket vill se.
Vi vill uppmana och uppmuntra regeringen att stå för sina ord om nedrustningens betydelse och skriva under FN:S konvention mot kärnvapen. För Hiroshima och Nagasaki får aldrig hända igen.