Rätten till en värdig död och en likvärdig sjukvård
Sen en tid tillbaka har det varit en debatt om det ska finnas möjlighet i Sverige att få hjälp att avsluta sitt liv. Föreningen ”Rätten till en värdig död” har under flera år försökt att påverka de politiska partierna, detta utan framgång.
Läkarskrået med vissa undantag hänvisar till etiken och att läkarens roll utgår från att bota och lindra. Politikerna hänvisar ofta till att man inte kan sätta läkaren i ett sådant etiskt dilemma.
Ett konstigt ställningstagande när personen ska vara vid sina sinnens fulla bruk för att ta ett sådant beslut. I stället skall personen kanske behöva ligga och kvävas långsamt till döds. Jag håller helt med föreningen ”Rätten till en värdig död”. Många länder har infört denna möjlighet under sträng kontroll, varför ska den rättens tas ifrån en människa.
Ungefär samma diskussion
har förts när det gäller rätten till abort. Här anser inte politikerna numera att det är ett etiskt dilemma för den personal som utför dessa ingrepp. Rent juridiskt har detta provats och barnmorskan kunde inte neka utföra aborter.
I denna fråga har alltså både opinion och juridisk praxis förändrats på några decennier. Jag håller helt med att kvinnan ska ha rätten till sin kropp och i slutänden själv bestämma om en abort ska göras.
Under den pågående
pandemin har äldre inom den kommunala vården i Sverige drabbats särskilt hårt. Hundratals äldre som drabbats av covid-19 har fått dålig eller ingen vård för detta.
I stället för syrgas så att de äldre ska kunna klara syretillförseln, har de fått läkarordination på vård i livets slutskede, så kallad palliativ vård, vilket innebär att morfin sätts in. Ett läkemedel som tvärtom försämrar möjligheten till syretillförsel. Rekommendationen har i många fall getts, utan att läkaren gjort ett besök hos patienten. Något som är förbjudet.
Hur många äldre som skulle ha levt i dag om de hade haft samma rätt till vård som andra, det vet vi inte, men det är säkert hundratals enligt de rapporter som kommit fram.
Vad som förvånar
är att samma skrå som säger nej till en sjuk människa att få avsluta sitt liv i värdighet utifrån sin etik agerar så att äldre människor som vill leva inte har fått den möjligheten, detta utifrån samma etik.
Är det konstigt att det blir fler och fler som inte vågar tacka ja till en plats inom äldrevården.