Magnus Jacobsson tar strid mot sitt eget parti
Den kristdemokratiske riksdagsledamoten berättar i en stor intervju om sin gudstro, migrationspolitiken och om en framtida borgerlig regering: ”Svårt att se SD säga nej.”
Det är höst i luften i Stockholm. Lugnet har belägrat Riksgatan som delar riksdagshusets östa och västra delar i två.
Kristdemokraten Magnus Jacobsson möter oss på Riksgatan 1. Entrén till riksdagshuset. Han är klädd i en svart kavaj, en kortärmad ljus skjorta med diskreta ränder, jeans och fotriktiga skor.
– Jag ska göra ett litet utspel vid 8.30, säger han när han med vana steg leder oss genom korridorerna.
Den här tisdagen kommer att präglas av det Jacobsson, 27 minuter efter utsatt tid, skriver på Twitter.
”Jag var på väg till stallet med min dotter när president Donald Trump ringde mig och tackade för nomineringen till Nobels fredspris.”
Han sitter i sitt arbetsrum när han skickar ut uppdateringen på Twitter. Rummet är spartanskt inrett med ett skrivbord, belamrat med papper, en kaffekopp och en flaska läsk, och en tjock-tv. På tv:n står en dalahäst och i fönstret en adventsljusstake.
Är du väldigt sen eller väldigt tidig med julpyntet?
– Eller väldigt slarvig? Jag har bara glömt att plocka undan den. I en lägenhet jag bodde i hade jag adventsstjärnan hängandes i tre år. Jag fick en del roliga kommentarer på sommaren. Det gjorde det lite roligt att låta den hänga kvar. Jag är lite slarvig med just den typen av detaljer, skrockar han.
Magnus Jacobsson är ett bekant ansikte för Uddevallas allmänhet. Han blev invald i riksdagen som 30-åring 1998, lämnade fyra år senare och blev sedermera kommunalråd i sin hemkommun. Han är uppenbart hemkär och återkommer ofta till kommunen och den kommunala politiken.
– Jag gillar kommunpolitik, det är hands on. Vad som driver mig i riksdagen? Det är det som har hänt i dag. I en kommun kan du påverka hemma, man kan ha en mötesplats på Dalaberg där människor lär känna varandra. Det är skithäftigt. Riksdagen har andra grejen, att man åker till Balkan när Kosovo firar tioårsjubileum och träffa politiker från andra länder. Det är samma sak fast mycket större, säger han.
– Rikspolitik för mig är kommunpolitik fast med en mycket större kommun.
Magnus Jacobsson springer mellan möten. När Trump-uppdateringen är skickad springer han till ett budgetmöte med en tjänsteman. Det mötet kortas ner av samtal från media innan det är dags för möte med trafikutskottet. Vid lunch lägger han undan telefonen och slår sig ner med en tallrik korv stroganoff från riksdagens matsal och två glas vatten.
– Mitt problem är att jag är engagerad, och jag är engagerad i frågor
”
Rikspolitik för mig är kommunpolitik fast med en mycket större kommun
Magnus Jacobsson (KD)
som har väldigt mycket med mänskliga rättigheter att göra. Är man engagerad i det så dyker det upp grejer hela tiden, säger han medan han skyfflar upp ris på gaffeln.
– Egentligen känner jag många gånger att jag skulle vilja engagera mig mer, men man äts upp. En fråga som jag har lite dåligt samvete över är uigurernas situation i Kina och rohingyafolkets situation i Bangladesh.
Samtalet leds in på den svenska migrationspolitiken, en fråga där
Magnus Jacobsson hamnat i opposition mot sitt eget parti. Samtidigt som Kristdemokraterna kräver stramare migrationsregler vill Jacobsson att det ska bli lättare att få permanent uppehållstillstånd.
– Jag har ju tillhört dem i partiet som har tyckt att vi ska gå åt höger. I de ekonomiska delarna och i en del andra frågor är det ingen hemlighet att jag är nöjd med det, säger han och lägger till att även högergiren i kriminalpolitiken är något han ser positivt på.
– Delar av migrationspolitiken är det som gör att jag ibland uppfattas vara i opposition med mitt eget parti. Redan Göran Hägglund (Kristdemokraterna partiledare mellan 2004 och 2015, reds. anm.) sa att vi borde ha fler tillfälliga uppehållstillstånd. Men som kommunalråd träffade jag en del av ungdomarna det skulle påverka och kunde konstatera att det skulle få konstiga konsekvenser.
Han använder den omdebatterade gymnasielagen som exempel. En lag som innebär att ungdomar får stanna i Sverige till dess att de studerat färdigt på gymnasiet och sedan får sex månader på sig att skaffa jobb. I likhet med många andra kritiserade Jacobsson lagen.
– Hur många får ett fast jobb utan provanställning? Det är en jättekonstig lag som får negativa konsekvenser för enskilda människor. Om jag skämtar lite är det kommunalråds-magnus som krockar med riksdags-magnus. Det generella i riksdagen krockar med det praktiska i kommunpolitiken. Där kan jag känna att hela borgerligheten, inklusive mitt parti, rör sig i en riktning där man fattar beslut som jag inte är säker på att de kommer fungera bra när du är kommunalråd i en kommun.
Sedan Alliansen föll samman efter förra valet har röster höjts, kanske framför allt från Sverigedemokraterna, om att bilda ett konservativt block. En högertrio bestående av Moderaterna, Sverigedemokraterna och Kristdemokraterna. Magnus Jacobsson har riktat skarp kritik mot Jimmie Åkessons parti och har bland annat sagt att ”SD:S rasism lyser igenom”.
– Samtidigt var jag den första kristdemokraten som redan 2011 skrev en debattartikel om att vi skulle sluta tramsa och börja prata med dem. Den inställningen har jag haft i kommunfullmäktige också. Vi måste göra skillnad på sak och person, det blir galet för mig annars.
Hur ser du på att bilda en regering med stöd av Sverigedemokraterna?
Magnus Jacobsson lyfter gaffeln till munnen och tar en tugga av stroganoffen innan han svarar.
– Jag tror det var Carl Bildt som sa: ’frågan är fel ställd’, säger han och skrattar.
– Förra valet var det faktiskt så att Alliansen gick fram i nästan alla kommuner och regioner och har samarbeten på de allra flesta ställen. Min uppfattning är att vi ska ha en borgerlig regering och vi ska försöka få så många borgerliga partier i den som möjligt. Om vi får ett regeringsunderlag med Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna har jag svårt att se att SD skulle säga nej till den regeringen.
Om det innebär någon form av kohandel med SD då?
– Kohandel, förhandlingar eller vad man nu vill kalla det kommer det alltid innebära. En minoritetsregering måste alltid vara tvungen att förhandla. Det är en del av det politiska hantverket. Det är klart att får man inte majoritet, då är man i minoritet och då måste man föra samtal med andra partier.
Kan du tänka dig en regering där Jimmie Åkesson får en ministerpost?
– Jag skulle personligen ha väldigt svårt för det. Men det är en annan fråga. Det är lite skillnad på att bilda regering med partier man har en värdegemenskap med. Andra partier, som man inte har en värdegemenskap med, kan man förhandla med.
Sorlet i matsalen har lagt sig och vi sitter mer eller mindre ensamma. Magnus Jacobsson skjuter tallriken framför sig för att visa att han ätit klart.
I örat har han en davidsstjärna, en solidaritetsgest med judar som förföljs och ett tecken på en man som värderar religionen högt.
– Jag blev så himla förbaskad på situationen i Malmö. Jag har inget judiskt påbrå, men i Sverige ska man kunna bära sjal, kors, davidsstjärna och ett halsband med halvmånen. Och man ska bli respekterad för att man är människa. Det blir man inte överallt i dag. Många judar väljer att lämna Sverige av rädsla för förföljelse. Det är inte okej.
Hur viktig är gudstron för dig?
– Tro har nog påverkat mig mycket. Framför allt tro i livskris. Jag gick igenom en rätt tuff skilsmässa. Jag var ensamstående pappa till tre barn i sju år. Tro är spännande så. Om livet är en räkmacka är det inte säkert att man funderar på tro och filosofi, men om livet är totalt kaos ... säger han och leendet som allt som oftast vilar i hans ansikte försvinner.
– Du är ensam och det finns ingen som kan hjälpa dig på kvällen. Du har tre barn som längtar efter sin mamma men av olika skäl kan hon inte komma hem, då tror jag att en del tappar sin tro och andra fördjupar den. För mig var nog tro något som gav lite tröst för att bli en bra pappa i en situation som kanske inte var så lätt.
Tillbaka uppe på Magnus Jacobssons arbetsrum slänger han av sig kavajen och lutar sig tillbaka i stolen. Han är trött. Han klev på ett flygplan vid sextiden för att hinna upp till Stockholm.
Har du klimatångest?
– Aldrig.
Varför inte?
– Jag tror inte ångest hjälper oss att förändra världen. Det är inte min personlighet. Däremot har jag en väldig lust att vara med och förändra världen.
På bordet vibrerar telefonen igen. Nyheten om Trump har spritt sig till Serbien och Jacobsson får ännu en gång berätta om när ett telefonsamtal, om än för en liten stund, omkullkastade hans värld.