Shitkid har tröttnat på viktigpettrarna
I och med sitt nya album ”20/20 Shitkid” kastar Åsa Söderqvist handsken och markerar var hon står i sin hjärtefråga: trummaskinsmusik. Den som tycker annorlunda kommer bokstavligt talat att bli nerbrottad.
– Jag blir så jävla arg när någon kommer fram och säger att vi ska ha trummis, säger hon.
Det kanske inte bör sägas högt men Åsa Söderqvist hade ingenting emot att coronapandemin satte stopp för det stora ekorrhjulet tidigare i år – i alla fall inte till en början.
Det skulle bli
en efterlängtad paus, en möjlighet att hänga runt, spela tv-spel och inte göra särskilt mycket mer. För de senaste åren har Söderqvist levt rocklivet med sitt musikaliska projekt Shitkid, släppt skivor, turnerat och festat.
– Jag har fått spela förband åt nästan alla mina tonårsidoler. Det är helt sjukt, säger Åsa Söderqvist, som någonstans började tänka ”nu har jag varit med om allt”.
– Jack White har jag inte spelat med än men jag tror att det kommer att hända. Samtidigt bryr jag mig inte. Jag har märkt att alla ändå bara är töntar. Jag bryr mig inte om Jack White egentligen.
Den insikten, att hon uppnått allt hon föresatt sig, följdes av en annan: Slutet kan inträffa när som helst.
– Så är det fortfarande, men jag är tacksam för allt som har hänt, säger hon.
Lättnaden över att
få vara ledig övergick snart i tristess, som i sin tur satte fart på Söderqvists låtskrivarhjärna igen. Resultatet är ”20/20 Shitkid”, ett album som besvarar frågan ”hur låter det när Åsa Söderqvist försöker skriva Zara Larsson-pop?”
Svaret är att det inte låter särskilt mycket Zara Larsson, men det låter också olikt Shitkids tidigare släpp. Samtidigt är albumet en återgång till en av hörnstenarna i Shitkids identitetsbygge – trummaskinen – efter en vända med mänskliga trumslagare på föregångarna ”Detention” och ”Duo limbo/mellan himmel å helvete”.
– Hela vårt sound är trummaskin, och det är det folk gillar. Folk gillar att det inte är så pretto, och det är fan pretto att ha trummis, säger Söderqvist.
– Men folk, alltid killar, ska alltid komma fram och säga ”det skulle låta bättre med en riktig trummis”. Nej! Shitkid ÄR trummaskin. Jag brinner för den här frågan och blir så jävla arg när någon kommer fram och säger att vi ska ha trummis.
På scen har
Åsa Söderqvist numera sällskap av Caroline Nord när Shitkid uppträder, och duon är besluten om att – när det blir aktuellt igen – ”ge allt” för en publik som har haft lika tråkigt som de till följd av coronapandemin.
– Det ska bara vara fel, mycket, stort och klumpigt, säger Nord.
– Folk ska känna ”vad i...?” Inte nödvändigtvis på ett bra sätt. Det är vad jag hade velat se, säger Söderqvist, och tillägger att Shitkid bokstavligen har planer på nya grepp i sin föreställning.
– Vi har bestämt att Carro ska brottas med någon i publiken. Vi brottades hela tiden när vi jobbade tillsammans på Barnens Ö i somras. Carro vann alltid.
– Min morfar var svensk mästare i brottning, säger Nord.
Åsa Söderqvist avslutar:
– Carro vill utmana den största, fetaste mannen. Men först måste vi få spelningar. Skriv det.