”Hjälper Ljungskile men struntar i oss”
De närmaste grannarna till 44:an genom Uddevalla är innerligt trötta på buller och avgaser. Kommunen anser sig inte kunna hjälpa till. Orättvist, menar de boende, när kampen förs i Ljungskile.
Trafiken rullar tätt längs stadsmotorvägen, riksväg 44. Vägen går rakt genom stan, med bostadshus som närmaste grannar. Motorljudet och bullret från däcken ligger som en konstant ljudmatta.
Det här är vardag för Per-inge Brandt och Monika Selling som båda har bott i området i tjugo år.
Monika Selling bor på sidan närmast 44:an, bara ett enkelt träplank skiljer gräsmattan från vägbanan.
– Jag kan inte vara ute i trädgården, jag kan inte hänga ut tvätten. Jag vågar inte äta av mina äpplen och tomater som jag har odlat, de är fulla av avgaser. Jag kan inte ha fönstren öppna, säger hon.
Inte heller Per-inge Brandt trivs med att vistas i trädgården. Trots att han bor på sidan längst bort från 44:an och har trädgård på baksidan av huset når trafikbullret dit. I början av 2000-talet fick han extra innerglas till fönstren för att skärma av ljudet, men de gör inte längre någon nytta tycker han.
I området finns också en tom tomt. Den får dock inte lov att bebyggas med bostäder på grund av oljudet från 44:an, beskriver Per-inge Brandt.
– Så du förstår hur illa det är, säger han.
– Men det är som att politikerna glömmer 44:an. Det talas aldrig om den i debatter eller så.
Per-inge Brandt har begärt kommunens stöd ett par gånger. I augusti i år fick han svar på sitt senaste medborgarförslag om bullerskärmar. Samhällsbyggnadsnämnden svarar dock att riksvägen och bullerskydd är Trafikverkets ansvar.
”Enklast är att förslagsställaren vänder sig direkt till Trafikverket med sina synpunkter”, skriver nämnden.
– Ska var och en privatperson ringa Trafikverket? Det är ju rent löjligt, säger Per-inge Brandt.
I Ljungskile har
kommunen krävt åtgärder av Trafikverket under nio års tid för att minska bullret från E6:an som går genom samhället. Kommunen har försökt få sänkt fart på vägen, vilket länsstyrelsen dock sa nej till.
Däremot fick Trafikverket backa och lägga på tyst asfalt vilket gjordes i fjol somras.
Vidare har kommunen krävt bullerskärmar vid E6. Det har hittills varit förgäves, men både ordinarie ordförande i samhällsbyggnadsnämnden, Mikael Staxäng (M) och tillförordnade ordförande Anna-lena Heydar (S), menar att stridsviljan kvarstår och nya åtgärdskrav ska resas.
Det här sticker i ögonen, tycker Per-inge Brandt och Monika Selling. Varför engagerar sig politikerna i E6:an i Ljungskile, men struntar i att hjälpa till med stadsmotorvägen i Uddevalla, undrar de.
Samhällsbyggnadsnämndens tillförordnade ordförande, AnnaLena Heydar (S), håller inte med om orättvisan.
– Vi försöker vara väldigt konsekventa och det har gjorts åtgärder. För tio år sedan fick vi igenom så att staten bytte fönster. Det fick vi stöd för, så visst har vi jobbat även med 44:an, säger hon.
Hon håller dock helt med om att bullret på 44.an är ett problem.
– Ja, där har vi en samsyn. På Edingsvägen, precis intill 44:an, tillåter vi inte boende i hus där det har varit boende förut. Vi vet att 44:an generar mycket buller och Trafikverket har byggt lite skydd. De båda husen som innehåller lägenheter har också fått sina fönster bytta vilket ger en bättre inomhusmiljö, säger Anna-lena Heydar.
– Om man fortfarande tycker att det är problem vid 44:an ligger det ändå inom ramen för vad som är tillåtet. Därför kan vi inte lagvägen kräva fler åtgärder.
I Ljungskile låg värdena i flera hus däremot över gränsvärdena, och därför kunde kommunen kräva åtgärder, konstaterar hon vidare.
– Vi har väldigt många miljöer i Uddevalla som är bullerutsatta, till exempel Hogstorp längs E6:an och 44:an, men det ligger inom ramen. Det är jobbigt, jag förstår det, de har all min sympati, säger Anna-lena Heydar.
Jesper Lindgren är buller- och luftkvalitetsutredare på Trafikverket och arbetar bland annat med att avgöra var åtgärder ska sättas in. Han menar att kommunen visst kan kräva åtgärder om den tycker att det är befogat även om nivåerna ligger under lagkravet.
– Kommunen är tillsynsmyndighet och kan alltid göra något utifrån miljöbalken och allmänna hänsynsregler, säger Jesper Lindgren.
– Privatpersoner kan ansöka på Trafikverkets hemsida om bullerutredning för sina hus. Trafikverket ger ett beräkningsvärde och ett besked. Beskedet kan inte överklagas, men man kan då vända sig till kommunen och begära att kommunen driver ärendet vidare.
I Ljungskile förelade kommunen Trafikverket om att vidta åtgärder, mot Trafikverkets vilja.
– På väg 44 har Trafikverket satt upp skärmar för många hus, åtgärdat så att uteplatser ska bli tystare och har också bytt fönster på några hus. Det är för att dämpa ljudnivån så att den ska vara dräglig. I övrigt anser inte Trafikverket att det behövs fler dämpande åtgärder eftersom bullret ligger under åtgärdsnivåerna.
– Det finns andra som har det värre, alltså ligger över åtgärdsnivåerna. Det gör naturligtvis inte de boende gladare att veta att andra har det värre, men Trafikverket åtgärdar över hela Sverige och måste göra åtgärder först för de som har det värst.
Enligt Trafikverkets mätningar kör något fler bilar per dygn på 44:an i höjd med Rimnersvallen än på E6 i Ljungskile, cirka 12 000 i Uddevalla jämfört med cirka 11 000 i Ljungskile.
”
Kommunen är tillsynsmyndighet och kan alltid göra något
Jesper Lindgren
utredare, Trafikverket