Ingen majoritet för något annat än hög skatt
De politiska partierna i Munkedal är djupt splittrade i många viktiga framtidsfrågor. Måndagskvällens budgetbeslut visade att det endast finns en stabil majoritet för att ha kvar en av landets högsta kommunalskatter.
Det kanske är något förvånande för medborgarna i Munkedal att det budgetalternativ som samlade flest ledamöter i fullmäktige inte vann måndagskvällens omröstning i fullmäktige. Men det finns flera förklaringar till detta. Det första är valresultatet från 2018. Det gick inte att bygga ett majoritetsstyre i Munkedal efter valet. Och som Jan Hognert (M) påpekade i talarstolen kommer det inte att gå att bygga en ny nu. Coronapandemin har ändrat mycket, men sympatierna och antipatierna mellan de inblandade partierna och människorna finns kvar.
Den andra förklaringen är att Sverigedemokraterna fick posten som kommunfullmäktiges ordförande. I de flesta kommuner är posten att betrakta som viktig, men inte maktpolitiskt avgörande. Så är det dock inte när Heikki Klaavuniemi (SD) svingar klubban. Ordförande äger propositionsordningen och det finns inget i kommunallagen eller i kommunfullmäktiges arbetsordning som säger att ordföranden måste vara gentlemannamässig eller avstå från att gynna det egna partiet när hen kan. När Heikki Klaavuniemi utsåg Sverigedemokraternas förslag som huvudförslag var det i praktiken redan klart att SD skulle vinna.
Den tredje förklaringen
är att partierna är splittrade och att det fanns fyra förslag som lades på bordet. Kristdemokraterna valde nämligen att lägga ett budgetförslag på sittande kommunfullmäktigemöte. Till detta ska läggas att Miljöpartiets Hans-joachim Isenheim i debatten inte ville avslöja hur han skulle rösta samt att Vänsterpartiets ledamöter meddelade att de skulle lägga ned sina röster i alla omröstningar.
Därför kunde Sverigedemokraterna rösta ut både S+C samt M+L i kontrapropositionsvoteringarna. Sverigedemokraterna röstade nämligen inte bara på sin egen budget, utan först på M+L och sedan på KD:S budget. Alla andra partier uppförde sig belevat och röstade enbart på sina egna förslag eller lade ned rösterna när övriga partiers budgetar ställdes mot varandra.
Liza Kettil (S) tänker överklaga ordförandens beslutsordning. Men det är skillnad på regler och praxis. Sverigedemokraterna bröt mot praxis och tradition, men inte mot några regler.
Normalt sett brukar skillnaden mellan en M-budget och en S-budget i en kommun handla om några procent av kommunens kostnader. Men skattefrågan gjorde det politiska avståndet mellan M+L och de övriga partierna större. Dessutom finns det stora åsiktsskillnader mellan de tre blocken när det gäller de strategiska investeringarna i äldreboenden och skolor de närmaste åren. S och C tog dessutom ut svängarna i sin budget och föreslog en stor omorganisation i förvaltningsstrukturen. Det fanns därför inget utrymme för någon slags kompromiss i sista minuten. Budgeterna spretade åt väldigt olika håll.
På en punkt kan demokratin ändå sägas ha fungerat väl i Munkedal. Det finns en stor majoritet för att Munkedal även nästa år ska ha en av landets högsta skatter.
– Varför ska vi ha så hög skatt som Dorotea? undrade Liberalernas Göran Nyberg.
Svaret från övriga partier var att det ekonomiska läget är så svårt och osäkert. Men som Jan Hognert påpekade är Munkedal på ”värstingplats” i skatteligan och staten stödjer nu Sveriges kommuner i den ekonomiska krisen. Grannkommunerna med mycket lägre skatt är ju i samma situation. Problemet är att många kostnader i Munkedal är högre än i jämförbara kommuner, vilket ju många debattörer från flera partier påpekade.
Vad innebär då
SD:S seger? Förlorarna M och L fick inte någon skattesänkning, S och C fick inte igenom sin omorganisation. Några av punkterna i SD:S budget är att partiet vill tidigarelägga byggandet av äldreboende vid Lågum, Dingle samt en senareläggning av bygget av åk 4-6 på Kungsmarksskolan.
Jan Hognert är ju skeptisk till Dinglebygget, men nu har han i uppdrag att administrera detta. När det gäller Kungsmarksskolan har man helt nyligen kommit på att det är ”prickad mark” i detaljplanen. Den måste ändå ändras, vilket kommer att ta tid.
Mer problematiskt ur ekonomisk synvinkel är KD:S tilläggsyrkanden om att utreda att erbjuda fasta anställningar samt arbetstidsförkortning på en timme i veckan inom omsorgen. Konsekvenserna av detta är svåröverblickbara och blir förmodligen dyra.
Jan Hognert uttalade efter debatten att han trots nederlaget i budgetomröstningen kommer att sitta kvar som kommunstyrelsens ordförande. Att kasta ut kommunen i en ny tid av ovisshet skulle vara ännu värre. Med tanke på alla turer som är beskrivna ovan så förefaller det som klokt.
Om ett år är det dags att lägga valbudgetar. Blir det samma procedur som i år, ja då kommer nog SD att vinna nästa års budgetstrid. Det enda som kan hindra det är att det bildas en annan budgetmajoritet i Munkedal. Men Munkedal är långt bort ifrån ett majoritetsstyre, det är uppenbart.