Ett agerande som kan ha motsatt effekt

I sin replik på vår debattartikel hävdar Mattias Dahl att kravet om noll procents löneökning främst beror på coronakrisen. Som om detta skulle vara ett nytt krav ifrån Svensk Näringsliv, det räcker med en snabb googling för att se att detta är ett krav som upprepats i de senaste avtalsrörelserna, oavsett konjunkturläge.

Låt oss ta det från början. Syftet med avtalsrörelsen är framför allt att fördela det mervärde som skapas av arbetstagarna på företagen. Det är en dragkamp med många parametrar och stor viljestyrka från båda parter som resulterat i reallöneökningar och vinst åt ägarna i många år.

Men det är inte fackföreningarnas uppgift att i en avtalsrörelse hålla dåligt fungerande företag under armarna genom att avstå löneökningar. Inte ens i en kris får Svensk Näringsliv hantera den rollen själv. Agerandet från Svenskt

Näringsliv kan till och med ha motsatt effekt, om alla arbetstagare ska avstå löneökningar för att några företag går dåligt skulle också köpkraften att minska. Och det hämmar den svenska ekonomin.

Som Mattias Dahl skriver så har vissa företag och branscher klarat sig bra, medan andra står utan egen bärkraft. Samhället har verktyg för att hantera kriser hos företag och det har också parterna genom åren gjort genom att visat en vilja och förmåga att hantera svåra tider, det har också blivit än tydligare under coronapandemin. Det arbetet pågår redan i dag ute på arbetsplatserna. Det ska vi fortsätta göra. Men vi kommer inte att göra det i avtalsförhandlingarna.

Vi står fast vi att Lo-förbundens medlemmar förtjänar högre löner. Vi ger oss inte.