Magnifik Murray återförenas med Coppola
Har du saknat Bill Murray? Saknat honom i samma högform som när han spelade Bob Harris i ”Lost in translation”? Saknat att Murray och Sofia Coppola jobbar ihop överhuvudtaget? Well, grattis, då är ”On the rocks” en present till dig.
med allt och alla, som besitter en obändig charm men som aldrig har behövt ta ansvar för sina tillkortakommanden.
Hans dotter Laura (Rashida Jones) är en framgångsrik författare som kämpar med att få ur sig sin nästa bok. Förskottet är redan utbetalt men orden kommer inte och skrivprogrammet i laptopen i jättelägenheten i Soho ekar tomt. Skrivkrampen beror delvis på att Laura befinner sig på en vardagsplatå i verkliga livet. Lyckligt gift med två barn, men livspusslet är krävande och maken Dean (Marlon Wayans) jobbar jämt och har hon inte själv blivit lite... tråkig?
En kväll när
Dean kommer hem från en jobbresa, trött och dimmig av de Xanax han proppar i sig mot flygnerverna, kysser han sin fru i sängen. När hon börjar prata med honom vaknar han upp som från en dröm och ser ut som att han trodde att hon var någon annan, och ett frö av tvivel börjar gro i Laura. När hon sedan hittar en kvinnonecessär i hans bagage går det upp för henne att han kanske är otrogen.
Misstanken får henne att ringa pappa Felix, som tvärsäkert konstaterar: ”Han trodde att du var någon annan”. Han insisterar ivrigt på att far och dotter ska inleda ett avancerat spionage för att ta reda på sanningen, och Laura låter sig motvilligt övertalas.
Duon opererar
i ett jazzigt Woody Allenskt New York (även ackompanjerade av några nya Phoenix-låtar, annars skulle det inte vara Coppola) och medan de jagar bevis blir det allt mer tydligt att jakten till stor del handlar om deras egen relation. Och det är i den filmens styrka ligger, även om den bara skrapar på ytan.
Rashida Jones spelar Laura med lätt hand, men framförallt är detta Bill Murrays film. Han är magnifik och kungen av cool och det känns befriande att hans Felix inte behöver ändras. Han är vad han är och kanske en av de sista av sin sort.
”On the rocks”
är lätt att tycka om, men lite för tunn för att man inte ska känna sig snuvad på Coppolakaramellen.