Sara Kirudd: Är vi redo att säga farväl till dansbanden?

” Östersjöns svettiga dansgolv dammar igen. Inte en svängom har gjorts sedan början på mars och inte en jitterbug är i sikte. Det är akut kris.

Sveriges dansbanor gapar tomma. Östersjöns svettiga dansgolv dammar igen. Inte en svängom har gjorts sedan början på mars och inte en jitterbug är i sikte. Det är akut kris. Dansbandsverige ryter ifrån. I måndags riktades skarp kritik mot regeringens coronastrategi som dansbandsmusikerna, arrangörerna och produktionsbolagen menar slår extra hårt mot deras bransch då den just nu står helt stilla.

Experterna menar att vi nu faktiskt är nära ett scenario där vi kommer att behöva tacka av hälften av Sveriges alla dansband. Är vi redo för det? Vissa kanske menar att vi är det. Att dansbanden har haft sin era. Att de är ett släkte på väg mot en oundviklig utrotning även utan en virusattack.

Men ack så fel menar dansbandsexperten Thomas Deutgen. Han tycker vi vet för lite om dansbandskulturen. Tidigare i veckan sa han till Kvällsposten att branschen är större än fotboll i Sverige och att den omsätter en halv miljard kronor om året.

Så frågan är då – går det verkligen att ta död på en sådan jättebusiness? En folkrörelse med rötter starka som den svenska ekens.

Ja, dansbandsmusikerna är av segt virke. De har blivit hånade och spottade på i decennier och överlevt otalet kriser under deras historia. Folkparkerna försvann och de överlevde. Diskoteken kom och de överlevde. Borde dansbanden då inte överleva corona?

Eller ska vi ta oron på allvar – har vi fått uppleva ”De sista ljuva åren nu” är det verkligen den ”Sista dansen” vi får vara med om? Har mänskligheten verkligen lyckats att återigen utrota en, en gång så frodig art?

Är det en dödsruna jag borde skriva nu? Där alla de kreativa skräddarna och frisörerna hyllas för alla de underbara kostymerna och perfekta hårsvallen vi fått ta del av.

Vi får heller inte glömma bort vilken gärning dansbanden gjort för en av vårt alfabets mest bortglömda bokstav.

Är det år 2020 de svenska dansbanden kliver in i historieboken för kommande generationer, där dansbandsmusiker kännetecknas av ”Två mörka ögon” eller var det kanske ”Leende guldbruna ögon”?

Är det för sent?

Nä, kanske inte. Mitt i krisen ser vi Zommarpojkarna och kanske lurar fler band med z där ute i de svenska villagaragen som känner kraften att ”Inget stoppar oss nu”.

Så snälla ni där ute som längtar efter nästa dans ”Gråt inga tårar” – inte än.