Rätt med ändrad lag om parterna kraschar
Parterna har diskuterat förändringar i LAS flera gånger utan att nå framgång. LO har alltid haft mer att vinna på status quo.
Krasch. Det är resultatet av Svenskt Näringslivs, LO:S och PTK:S förhandlingar om en förändrad arbetsrätt. Natten till torsdag (1/10) nåddes tidsfristen utan att parterna kunnat komma överens. Till SR säger LO:S ordförande Susanna Gideonsson att de “var nära”.
Utifrån framstår det som att hon har rätt. Men om det bara är några timmar ytterligare som behövs finns möjligheterna för parterna att återuppta förhandlingarna. Tidsfristen för 1 oktober var i någon mån godtycklig. En mer praktisk gräns är att remisstiden för den utredning som regeringen lovat att genomföra i brist på uppgörelse går ut 26 oktober.
Det är dock inte mycket som talar för att det är just mer tid som behövs. Den senaste förhandlingsrundan har pågått sedan i augusti men i princip har parterna arbetat med frågan sedan 2017. Om LO hade velat ha mer tid hade de kunnat låta bli att hoppa av förhandlingarna bara för att återuppta dem några månader senare.
Snarare är det sakinnehållet som fällt avgörandet – däribland frågan om uppsägning av personliga skäl. Såväl arbetsgivarna som ekonomiforskare har under lång tid påpekat svårigheterna och de höga kostnaderna som förknippas med sådana uppsägningar. LO har i denna fråga inte velat ge med sig.
Av det skälet är det värt att stanna till vid vad Kommunals ordförande Tobias Baudin uttryckte i P1 under torsdagen (1/10). Han menar att Las-utredningen hängt över förhandlingarna ”som en våt filt”. Det ska ses som ett gott betyg till utredningen och framför allt till Centerpartiets och Liberalernas resultat i diskussionerna med Socialdemokraterna. Att skapa ett nytt golv i förhandlingarna och rätta till det politiska ingrepp i arbetsmarknaden som LAS utgör var ju hela poängen.
Baudin säger att det ”hade varit lättare att komma överens utan utredningen”, men historien talar sitt tydliga språk: parterna har diskuterat förändringar i LAS flera gånger utan att nå framgång. LO har alltid haft mer att vinna på status quo. Hela skälet till att de överhuvudtaget förhandlat den här gången är punkt 20 i januariöverenskommelsen.
Därmed inte sagt att ett genomförande av utredningen vore bättre än en partsuppgörelse, som borgar för långsiktighet och acceptans på ett annat sätt än lagstiftning. Men om en sådan inte kan nås – än finns det som sagt tid för återupptagna förhandlingar, och åtminstone LO lär ha intresse av att få till ett nytt försök – gör Annie Lööf (C) och Nyamko Sabuni (L) rätt i att stå fast.
Den svenska arbetsmarknaden behöver reformeras, och i detta fall ser det ut som att januariöverenskommelsen kommer att leverera just det.