Fakta: Anders Dejke
Fyller: 80 år den 4 oktober.
Bor: Villa på Lyckorna i Ljungskile.
Familj: Hustrun Inger, två barn och fyra barnbarn.
Yrke: Pensionerad folkhögskolelärare.
Utbildning: Filosofie licentiat i fysik.
Så firar jag födelsedagen: I Båstad med familjen. ”Dottern bor i Lund och sonen i Göteborg, så vi träffas mittemellan.” Om att fylla 80 år: ”Det är nästan lite löjligt. När jag var ung tänkte jag ’kommer jag få uppleva millenieskiftet?’ Nu har det gått 20 år till, och jag är fortfarande med om så mycket roligt. Det är härligt att leva och då spelar det ingen roll om man är 14 eller 80.
Intressen: Litteratur, musik, snickeri. ”Tidigare var även segling ett stort intresse men turerna har blivit allt kortare med åren.”
God egenskap: Mångsidig.
Sämre egenskap: ”Jag kan vara lite lat och inte ta vissa saker på tillräckligt stort allvar.”
Dold talang: ”Jag är hyfsad på att teckna.”
på deras sätt att prata. Jag ser det som en förmån att bo här, det är porten till äventyret.
Det leder oss osökt in på hans egna äventyr. Anders Dejke har engagerat sig i mycket genom åren, men inget annat har fångat honom som Palestinafrågan. Det började egentligen med Vietnamkriget då hans syn på USA och västvärlden i stort förändrades radikalt.
– Jag började ifrågasätta det som var ”självklart” och att vi i väst alltid skulle bestämma
vad som var rätt och fel.
2006 åkte han
till Västbanken som ekumenisk följeslagare, en slags internationell observatör som ska rapportera om vad som händer på platsen. Anders skulle tillsammans med ett team från Norge och Schweiz befinna sig på en plats där palestinska bönder hade blivit av med viktig mark som stulits av israeliska bosättare. Uppdraget innehöll många hotfulla situationer då Anders fick medla mellan bägge parter. Tack vare sitt lugn och det enkla faktum att han vare sig var israel eller palestinier lyckades han i de allra flesta fall.
– Jag bar en särskild väst som gjorde att de inte riktigt visste vilken roll jag hade. Därmed kunde jag resonera med israelerna på ett sätt som en palestinier aldrig hade tilllåtits. Visst kunde jag känna mig duktig när jag hade klarat av något, men när jag åkte hem insåg jag att det som var mest betydelsefullt var att vi var där och visade att det finns människor i västvärlden som bryr sig.
Som om det
inte vore nog har han även tillbringat mycket tid i Indien tack vare hustrun Ingers brinnande engagemang för landets invånare. Under drygt 30 år har hon åkt dit varje år bland annat i syfte att utveckla byar och stärka kvinnors rättigheter. Sedan Anders gick i pension har även han följt med. En månad varje år är de iväg, och vartannat år reser de till Palestina.
Vad har du dragit för lärdomar av det här?
– Jag är inte rädd för människor från andra kulturer, snarare fascinerad. Och orättvisor blir så tydliga när man reser runt. I Indien eller Palestina ses jag som en förmögen person, i Sverige är jag bara en i mängden.
– Men jag vill inte glänsa och påstå att jag är en god människa. Jag har gjort allt det här för att det har varit roligt.
2020 skulle ha
blivit ett händelserikt år med resor till både Palestina och Indien samt ett 80-årsfirande. Nu är det bara det senare som blir av, men han hoppas på fler resor framöver.
Annars ägnar han tiden som pensionär åt de fyra barnbarnen, och till att assistera Ingers författarskap med redigering och layout. Och inte minst Ljungskile filmstudio, där han har varit ordförande de senaste åren.
– Vi har hållit i gång nu i coronatider, fast utan fikapausen i mitten som vi har behållit sedan den gamla projektorns dagar. Jag har alltid gillat film, det är den perfekta flyktmöjligheten, säger Anders Dejke.