Parasitsvamp orsakar global massdöd av grodor

Den parasitsvamp som har orsakat global massdöd av groddjur finns sedan ett tiotal år även i Sverige. Nu visar resultat från en ny studie att svampen finns i varannan undersökt svensk damm. Hittills finns ingen bot. Men det finns flera sätt att enkelt minska smittspridningen.

En skimrande trollslända landar ett ögonblick på bryggan. Vid näckrosdammens strand spanar Anna Stenström efter grodor. Som representant för länsstyrelsen Västra Götalands naturavdelningen har hon medverkat i ett nordiskt nätverk där myndigheter, universitet och naturvårdsaktörer gått samman för att hejda chytridsjukan. Nyligen avslutades projektet, sedan man tagit fram åtgärder för för att minska risken för smittspridning.

– Vi har tagit 35 prover på vatten med stinkpadda i Bohuslän, men inte hittat några smittade. Så kom ett tips om att någon satt ut klockgroda i en damm Vårgårda, och där fanns mycket riktigt smitta, berättar Anna Stenström.

Men att åtgärda ett smittat vattendrag är näst intill omöjligt. Svampen sprids inte bara av groddjur, utan också av fåglar och insekter.

– Invasiva växter på land kan man plocka bort. Groddjur i en damm är desto svårare.

Antalet groddjur minskar

globalt. Ett av de största hoten är parasitsvampen Batrachochytrium dendrobatidis (Bd) som orsakar chytridsjukan vilken under de senaste decennierna har utrotat eller kraftigt minskat över 200 grodarter. Svampen är i dag spridd över världen och över 700 arter av grodor, paddor och salamandrar är drabbade. Sjukdomen beskrivs som orsaken till den största sjukdomsdrivna förlusten av biodiversitet som noterats genom historien.

I Sverige påträffades svampen första gången för tio år sedan, och har sen dess hittats hos de flesta arter runt om i landet. Sjukdomen kan vara dödlig även för svenska groddjur, men vissa arter och populationer är känsligare än andra.

I en ny sammanställning av befintlig data ingår 2 000 grodor från 100 dammar i Uppland, Stockholm, Skåne och utanför Luleå. I hälften av dem har man hittat parasitsvampen. Men det finns stora geografiska skillnader.

– Antalet individer med svampen är högre i de sydliga arterna som ofta kräver varma lektemperaturer. Färre individer är drabbade hos de grodor som leker i kalla temperaturer och som även finns norrut, berättar Simon Kärvemo, forskare på institutionen för ekologi vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU).

En orsak kan vara att de sydliga arterna ofta har en utdragen lekperiod, och därför stannar längre i vattnet än de som leker i kallare temperaturer.

– De sydliga arterna lever också på den nordliga gränsen av sitt utbredningsområde, vilket kan göra dem mer känsliga för infektioner.

I en tidigare

studie har forskare från Uppsala universitet visat att andelen infekterade groddjur varierar mycket både inom och mellan arter, men också att själva dammens karaktär och det omkringliggande landskapet påverkar. I studien, som gjordes i Skåne, drabbades vanlig padda och vanlig groda minst. Mest smitta fanns hos grönfläckig padda, strandpadda och klockgroda.

Man såg också att andelen infekterade groddjur ökade om ph i dammen var högt.

Hur stort hot utgör parasitsvampen mot groddjur i Sverige?

– Vi vet inte. Vi har hittills inte sett några negativa populationstrender. Vi har hittat svampen hos individer, men inte sett att grodorna är direkt sjuka. I labb har vi sett att paddor dör lättare än grodor, och ute i naturen ser vi att smittade paddor har sämre hull. I en studie på gölgrodor har vi också sett att svampen kan påverka deras förmåga att förflytta sig, säger Simon Kärvemo.

Studier har samtidigt

visat att grodlarvstadiet är känsligt – om de smittas då dör larverna. Därmed kan dödlighet ske utan att det märks, mer än att antalet vuxna groddjur minskar med tiden.

Om groddjuren minskar, vilka blir konsekvenserna för våtmarker och ekosystem?

– Groddjur äter stora mängder insekter, både som yngel och vuxna. I malariadrabbade områden kan det få förödande konsekvenser om groddjuren minskar eller försvinner. Många äter dessutom alger och växter och håller nere växtligheten. De är samtidigt basföda för ormar, fåglar och vissa däggdjur. Så en minskning skulle säkerligen rubba ekosystemet, men det är svårt att se exakt vilka konsekvenser det får. Groddjur är även signalarter för när något är fel, eftersom de är känsliga för föroreningar. Och det vore ju mycket tråkigt om vi inte får höra och förundras av dessa fantastiska djur i framtiden.

Klimatförändringarna kan innebära större risk för spridningen av svampen norrut.

– Eftersom det finns färre grodarter i norr och de har lägre genetisk diversitet kopplat till immunförsvar, så kan det leda till högre risk för utdöenden hos dessa populationer.

Parasitsvampen uppstod sannolikt när stora mängder afrikansk klogroda, som användes för graviditetstester, under 1950-talet fördes till Koreahalvön. Sannolikt bar grodorna med sig chytridsvampar som förökade sig med en koreansk variant. En ny stam uppstod, mot vilken värddjuren saknade motståndskraft.

– Parasitsvampen är så uppenbart orsakad av mänsklig aktivitet. Och det är människan som sen spridit den vidare, berättar Jacob Höglund, professor i zoologisk bevarandebiologi vid Uppsala universitet.

Han ser sjukdomen ur ett större perspektiv.

– Om vi tillåter ett antal arter av groddjur att dö ut i Sverige, hur ska vi då kunna ha synpunkter på hur andra länder hugger ner sin regnskog? Det går inte att fortsätta på det här sättet. Vi står inför en biodiversitetskris som får enorma konsekvenser för ekosystemen.

Mänsklig miljöpåverkan leder

till utarmande av biologisk mångfald på olika nivåer, som i förlängningen nu leder till det sjätte massutdöendet. Jorden förlorar i dag förlorar fler arter än vad det hinner bildas nya, säger Jacob Höglund

– Massutdöenden har skett minst fem gånger tidigare under jordens historia, kopplade till klimatförändringar på grund av stora vulkanutbrott eller kollision med större himlakroppar. Den stora skillnaden är att dagens pågående massutrotning beror på människan.

Ju mindre och mer fragmenterad en art är, desto mindre är dess anpassningsförmåga. Och när små populationer inte längre kan anpassa sig förlorar de ännu mer genetisk variation.

– Vår forskning syftar till att förstå hur arter hamnar i denna negativa spiral och föreslå åtgärder för att förhindra att så sker och vad man kan göra för att ta dem ur den. Vetenskapen måste förstå de processer som påverkar små och isolerade populationer av naturliga organismer och hejda det pågående massutdöendet. Först när vi förstår vad som ligger bakom, kan vi göra något åt det.

”

Om vi tillåter ett antal arter av groddjur att dö ut i Sverige, hur ska vi då kunna ha synpunkter på hur andra länder hugger ner sin regnskog? Det går inte att fortsätta på det här sättet.

Professor i zoologisk bevarandebiologi vid Uppsala universitet